Music is my language
Jag är identiferar mig väldigt mycket genom musik/lyrics, älskar att lyssna på massa olika genre inom musiken och att upptäcka nya favoriter.
Jag får så mycket lyckokänslor av bra musik. En slags kick!
Och ofta händer det att man hör låtar som bara passar så bra in på en själv och ens liv, det känns lixom som att låten är skriven till en själv, personligen.
En mycket märklig känsla (på ett bra sätt) som fyller upp en totalt!
Jag tror att många som läser det här (speciellt ni som också gillar musik) säkert har upplevt det fenomenet nån gång tidigare och kan relatera till det jag menar.
Hur som helst så hörde jag för ett par veckor sen en låt som jag fastnade för totalt och som är så otroligt vacker.
Ikväll så kollade jag upp texten till denna låt och då hände just det där jag skrev om här ovan, det var som att låten var till mig personligen och några rader som talade direkt till mig:
"You've spent a life time stuck in silence afraid you'll say something wrong
If no one ever hears it how we gonna learn your song
So come on ,come on
Come on, come on
You've got a heart as loud as lions So why let your voice be tamed?
Maybe we're a little different there's no need to be ashamed
You've got the light to fight the shadows so stop hiding it away
Come on, Come on"
If no one ever hears it how we gonna learn your song
So come on ,come on
Come on, come on
You've got a heart as loud as lions So why let your voice be tamed?
Maybe we're a little different there's no need to be ashamed
You've got the light to fight the shadows so stop hiding it away
Come on, Come on"
Låten heter Read all about it (part III) med Emeli Sande.
Lyssna på hela låten här: http://www.youtube.com/watch?v=eFXRQKYFbXE
Fredag den 13:e
Huvudvärken har smygit sig på mig idag också och lite känningar i näsan (dags att kolla upp detta tror jag) har börjat fundera på om det kanske kan vara en biverkning av mina antidepp tabletter för jag såg faktist att det stod f med som en vanlig biverkning nyss när jag läste igenom inehållsförteckningen ; nästäppa och inflammation i bihålorna.
Fast jag kan tycka det är konstigt om det skulle komma såhär långt efter när jag har ätit dom i flera år, fast jag vet ju inte hur sånt där fungerar egentligen så får väl ta upp det med min läkare.
Fast huvdvärken idag beror nog mest på att jag ätit dåligt under dagen och var in till stan en sväng och kände mig stressad av alla omkring mig. Så säker spänningshuvudvärk.
Idag hade vi planer på att gå på bio jag och N, eller rättare sagt ikväll.
Har mått ganska ok idag i psyket, så vi tänkte att vi skulle passa på o jag har ju två fribiljetter som måste användas innan de går ut.
Men då visade det sig att filmen jag ville och har velat se länge har slutat gå i Falun och det återstod bara ett utbud av crapfilmer som jag inte tänker eller vill slösa bort mina gratisbiljetter på ( detta var väl "min fredag den 13:e otur").
Så den planen blev inställd.
Åkte och hyrde film istället.
Blev "The Host" , får väl se om det kan vara något att se, den verkar rätt ok iaf.
Nässpray i mängder
Dunkande huvudvärk, nej spränghuvudvärk!
Är dom där nedrans bihålorna som bråkar med mig igen.
Blir Desonix nässpray, renässans saltvattenspray och ev sköljning av näsan med neterkanan idag tills det lägger sig.
Kude knappt kolla på tv igårkväll för att det gjorde så ont, men bättre idag iaf och jag hopas att det håller sig så.
Måste hursomhelst ta min huvudvärk och åka in till stan innan kl 16:00 för att göra ett ärende också.
Vill helst bara sitta under täcket och läsa min nya Nära tidning, eller något.
Fast det är nog bättre att komma ut i friska luften och det är dessutom sol och en vacker höstdag utanför.
Ska ta mig en kopp te och få nått i magen så får jag väl bege mig.
bloggtorka med desigproblem
Förlåt för dålig uppdateing, men jag känner inte för att blogga...
Eller jo det gör jag egentligen, jag känner för att skriva, skriva och berätta så mycket. Mer än bara om mitt mående och liv, om sånt som inspirerar mig, ger mig kraft och att vara flödande i skriveriet, i det jag uttrycker. Jag kan inte förklara!
Men lixom uppdatera flera inlägg om dagen, få ut mina känslor och tankar på ett såntdär poetiskt vis som många som bloggar lyckas så bra med.
Jag blir så trött, för det känns som att jag inte får till det här med att blogga särskilt bra, inte på det sätt som jag vill ha det.
Jag vill komma in i det bättre och jag tänker ge mig f*n på att göra det tids nog också. För det ger så mycket för mig att uttrycka mig i både ord och bilder...
Det största hindret just nu känner jag är blogg designen, jag får verkligen inte till bloggen som jag vill ha det, som jag skulle trivas med den och just nu för tillfället så ser den rent fördjävlig ut jag vet.
Det ända jag är något nöjd med är headern, men det meats andra ser bara rörigt ut...
Jag vill ha den snygg, enkel och ganska stilfull men att den ändå ger en känsla av mig.
Jag sitter hur som helst just nu och kan inte hitta sömnen, är trött och rastlös på samma gång...
Kan vara kaffet som jag drack runt 17:00 tiden som spökar och håller mig vaken i natten.
Men jag tänkte hursom helst, eftersom jag är vaken och känner mig sådär "sömnlös-kreativ" så ska jag nog göra mig ännu ett försök med designen...
Får se hur det går och hur långt tålamodet räcker för det, vem vet det kanske ser ännu rörigare ut efter än vad det gjorde innan ;)
Jag gör ett försök iaf.
Hej Höst!
Så börjar sommaren gå mot sitt slut, eller ja, Augusti räknas väl också till sommarens månader antar jag.
Men personligen så har jag alltid tyckt att hösten börjar i augusti, skolorna startar, det börjar bli mörkare om nätterna och kyligare i luften.
Jag är rätt kluven vad det gäller Höst.
En del av mig tycker att den årstiden är helt fantastisk, man får ta på sig massa mysiga stora, varma tröjor, tända llevand ljus och dricka varm choklad när mörknet tätnar utanför, njuta av den enorma färgprakt som naturen bjuder på och man kan vara ute i skogen och plocka bär och svamp.
Den andra delen av mig, som nog tyvärr väger lite tyngre, känner att det kommer en enorm tunghetskänsla med Hösten.
Man känner av att den långa o mörka vintern närmar sig med stormsteg, bristen på dagsljuset som är så viktigt, skolor och jobb börjar igen, det blir kallt m.m
Fast så är det väl med det mycket i livet, att det finns två sidor av mesta.
Det är nog meningen att det ska vara så, så att saker och ting väger upp varandra för att det ska bli balans på något vis.
Ja vad vet jag, en tanke som slog mig iaf, att det kanske är så...
Min sommar har (förutom mitt dåliga mående och att Viggo gick bort) vart bra, det har vart relativt lugnt och den har för det mesta spenderats på hemmaplan.
Jag har cyklat väldigt mycket och tagit mig ut i solen mer än vanligt och det ser jag som ett framsteg, mycket har jag att tacka min mamma för, som dragit iväg mig på saker och pushat på mig.
Tack mami <3
Sen så har det ju vart så bra sommarväder också och det gör ju det hela mer posetivt också.
Jag är nöjd!
Söndagens prövningar
Söndagen blev en prövning för mitt mående/psyke, lite träning så att säga.
Jag och syrran åkte nämligen till Gävle för att fota oss i en studio där och av en fotograf från Stockholm som fotat oss tidigare
Så med endast 3 timmars sömn för min del (hade svårt att sova natten innan) i bagaget begav vi oss av mot tågstationen...
Oron kom smygandes redan när vi satt oss i väntsalen, men det kändes tryggt att ha syrran vid min sida som var frammåt och glad och fick mig att tänka på lite annat.
Fast sitationen blev inte bättre av att jag fick veta att hon och jag inte skulle sitta brevid varandra på tåget då vi hade olika sittplatser, men jag försökte ändå tänka som så att då får jag träna lite extra.
Dessutom så hade det blivit lite fel, då han som skulle fota oss bokat biljetterna och bokat som så att vi först skulle till uppsala, sen byta tåg där och åka till Gävle, istället för att åka direkt till Gävle från Falun. Men men sånt som händer ibland.
Väl på tåget så satt sig ändå syrran brevid mig för att sitta där till personen som hade platsen brevid mig skulle kliva på, vilket blev i Borlänge då en mamma och en pappa och ett barn hade platserna bakom och brevid mig, men det kändes ganska okej ändå.
Första delen av resan, typ halvägs till Uppsala var lite jobbig då jag kände mig obekväm, illamående och orolig.
Tåget var dessutom fullbokat så det var rätt mycket folk.
Men sen så släppte det lite.
Måste komma ihåg till nästa gång jag reser nånstans att fixa en mp3- spelare el liknande och ha musik i öronen, lättare att "koppla bort" sig lite då.
Väl framme i Uppsala sprang vi iväg för att köpa något att äta för att sen skynda tillbaka till stationen.
Tåget från Uppsala till Gävle var ett sånt där lite mindre och i en vagn kunde man sitta vart man ville så vi satt oss där.
Var jätte lugnt och skönt och lite mer "privat" så då började jag slappna av och "bli mig själv"
Själva fotningen i Gävle gick mycket bättre än sist vi var där (förra sommaren) då jag fick en ångestattack mitt uppe i att jag var insnörd i en korsett och det blev en väldigt jobbig situation.
Men den här gången var jag mycket mer avslappnade och kunde gå in mer i fotningen och jag tror att det bliev en del fina bilder. =)
Vi hade så snygga kläder på oss som vi fick låna där.
Resultat kommer nog här på bloggen när jag får bilderna.
Hemresan gick också bra, snabbt och smidigt direkt från Gävle till Falun.
När jag kom hem stupade jag in i sömnen, som en slagen krigare.
En fartfylld dag, både för kropp och psyke och jag är jätteglad över att jag klarade av det =D
En av bilderna från förra året, då vi var med samma fotograf i studion
Att göra sig hörd
Åter en dag med denna EXTREMA tröttheten som slår till och håller i sig med jämna mellanrum, som jag dragits med så länge så länge.
Kan inte tänka, orkar inte, känns som jag är i ett vakum, en glaskupa.
Som om nån skruvat på ett lock på en burk och där inuti är jag.
Detta tryck i huvudet och ilande huvudvärken plus avdomningarna och förrvirringskänslorna, minnesstörningarna och ångesten på det...
Jag vill bara vara, jag vill bara orka, "ha ett normalt liv" en fungerande vardag och orka vara social och umgås med folk, skaffa vänner.
Bli kvitt detta!
Och framför allt få en ordentlig utredning och veta VARFÖR, vad det beror på.
Jag blir bara mer o mer orkeslös och bortappad från mig själv, mitt riktiga jag...
Folk tänker, tycker och uttrycker sig att "ryck upp dig", känn inte efter så mycket.
Dom vet ingenting, inte ett piss, hur det är att vara jag och hur mycket jag verkligen försöker och har försökt.
Att vara en av dom som det inte direkt syns utanpå att man mår som man gör, det är inuti dett sitter.
Att man anses som lat om tex man sover för länge om dagarna eller liknande.
Men folk som inte själv har vart i ett dåligt mående, vare sig det är fysiskt eller psykist vet inte någonting hur detta känns.
Men folk som inte själv har vart i ett dåligt mående, vare sig det är fysiskt eller psykist vet inte någonting hur detta känns.
Inte ett piss!
Jag försöker "tvinga" mig själv ut en stund om dagarna och göra någonting, kan vara att bara cykla till affären eller gå ut och gå tex.
Och jag har just i detta ett OTROLIGT stort stöd av min mamma, som stöttar mig och pushar mig till många av dessa saker. Hon är ett enormt stöd och trygghet.
Och jag har egentligen ingen annan än henne just nu som får mig att känna någon slags styrka.
Hon är så mycket mer än bara min mamma. Hon är en vän, ett stöd, en trygghet och en hjälpande ängel.
Jag har absolut ett stakt stöd av hela min familj och pojkvän och det är jag enormt tacksam över, men det är just min mamma som jag står närmast i detta.
Jag har länge haft svårt att släppa ut mina känslor, prata om hur jag egentligen känner när det kommer till mig själv.
Jag känner mig enormt ensam och enormt liten och rädd, skulle jag ge er en visuell bild av mig själv så skulle ni nog se en liten naken, ihopkrupen skakande flicka med tårfyllda ögon...
Men givetvis så har jag också bättre dagar och stunder då det känns lite lättare.
Dessa tillfällen njuter jag så enormt utav och önskar att de varade för alltid!
Jag vet, eller jag tror att allt som händer i våra liv är någonting vi ska lära oss utav och det är så svårt att många gånger se det så och känna varför händer detta mej?
Tiden bara går och går och jag hoppas att jag får svar snart, att det kommer en förändring till det bättre.
Jag vet att ingenting kommer bara man "ropar" på det, utan man måste hjälpa till lite själv också.
Jag önskar mig styrka till detta och att jag kan se klarare, mod till att kunna stå upp för mig själv, bli hörd och tas på allvar. Våga bli vän med mig själv så att jag kan låta andra bli det också.
Solstålle
Det har vart så sjukt jäkla varmt idag, typ 29+ i skuggan och är det fortfarande, så snart skall jag åka ner till sjön och slänga mig i vattnet för första gången i sommar tänkte jag.
Svetten rinner och det ska bli underbart med ett bad.
Mångalen...
Fullmåne inatt.
Nöördglasögon
En kul acessoar =)
Bloggnamnbyte?
Funderar på att byta namn på bloggen och även ändra designen.
Namnet Badkidney känns inte riktigt som mig längre.
Vi får se hur det blir med det, lär ju märkas isf ;)
Fck This
Iphone ägare =D
Jag har ju glömt att berätta att jag äntligen har fått en ny mobil!
Jag har fått ta över en Iphone 3g av Nickes mamma som köpt sig en ny.
Så nu äntligen har jag en fungerande mobil igen och en smartphone dessutom =D
Är jätteglad över det!
Måste bara fixa nytt batteri till den, då detta laddar ur sig ganska fort.
Jag har för tillfället kvar samma telefonnr, men ska inom snart framtid skaffa nytt då det ringer en massa dryga telefonförsäljare/reklamnissar hela tiden som jag inte orkar med.
Bra dag!
Idag har det vart en riktigt bra dag, jag har mått väldigt gött.
Det började med att jag vaknade imorse utan nästan några känningar av ångesten som jag brukar ha när jag vaknar, så jag sov ut och sen har det hållt i sig under dagen med ett härligt humör.
Nästan så att det går åt andra hållet istället, dvs att jag känner mig lite euforisk/lyrisk och vill göra massa saker samtidigt.
Svårt att förklara.
Nu sitter jag iaf och försöker ta det något så när lugnt, funderar på att försöka meditera lite.
Ska iaf tända en nag champa rökelse så kanske jag kommer i stämmnig så får vi se sen.
Jag uppskattar sånna här dagar enormt <3
Torsdaguppdate
Sitter och läser lite bloggar och känner mig allmänt virrig/surrig i huvudet.
Solen lyser utanför fönstret och det är askvavt i lägenheten trotts att jag har balkongdörren öppen helt.
Men det gör inget, ganska sönt ändå och hellre varmt än kyla och regn.
Igår satt jag förövrigt upp ett myggnätsdrapperi i balkongdörren så att man slipper myggorna om kvällarna/nätterna då man också måste ha dörren öppen för att ens kunna sova i kvalmigheten.
Det blev bra, är massa fina fjärilsmönster på det också (är ju väldigt förtjust i fjärilar)
Kul, kul..
Idag fick Eddie träffa min katter för första gången en liten snabbis, dom var inte så förtjusta i det men han var väldigt nyfiken på dom.
Fast dom vänjer sig nog med varandra om de får lite tid, man får ta det i korta omgångar då o då.
Skall strax tillbaka till mamma och käka lite sen kanske det blir kvällsbad med syrran om jag orkar.
Trött och lite sliten
Överraskning!
Säg hej till Eddie!
Mammas lilla powder puff (kinesisk nakenhund med päls) valp och min nya kompis <3
Vi hämtade honom igår en bit utanför Örebro.
Allt gick bra och det känns helt overkligt med en liten valp "i familjen"
Jag är hos mamma och hjälper henne så mycket jag kan/orkar med valpuppfostran och allt som hör därtill och man får så mycket kärlek av denna lilla pälsbollen så det är helt underbart.
Han är såå jäkla söt och charmig så man blir galen <3 <3 <3
Eddie 8 veckor <3
punkt punkt punkt
Mår inte speciellt bra, samma som vanligt fast värre igen.
Vet inte vad det är med mig, är ju nått som inte stämmer med min kropp och det har det inte gjort på länge.
Orkar inte skriva mer om det då det redan finns så mycket nedskrivet i tidigare inlägg och jag orkar/vill inte upprepa mig.
Jag försöker hålla benen raka och få huvudet/sinnet att hänga med så gott det går.
Och att hitta mod och kraft i mig att få igenom en ordentlig utredning av detta snart.
Att få läkarna att förstå, det är inte lätt.
Jag försöker tänka posetivt även fast jag är rädd och förvirrad.
Mantrat: "Jag är frisk, jag mår bra, jag är här, jag är nu" försöker jag upprepa inom mig själv ofta.
Även om det ju egentligen inte känns så, så kanske jag kan få kroppen attt tro det och vända det till just det. Det bättre och läka.
Hur som helst, imorgon händer det iaf någonting spännande om planerna går som planerat....
Mer säger jag inte förens morgondagen har passerat ;)
Veckans Topp fem
Saker som snurrar/snurrat i mitt huvud den senaste veckan:
5. Det känns redan som höst, vart är sommaren? =S
4. Jag borde börja träna/röra mig mer men jag äter nog lite mer av det här
och funderar bara på det så länge istället...
3.Huvudvärk..Aaoouch!
2. Undrar hur lång tid det kommer att ta innan jag levlar till 80 i world of warcraft
Kommer aaaldrig komma dit känns det som.
1. Hundvalpar/hundar
Järnrör och hundvalpar
Tredje dagen idag med tryckande huvudvärk....Fast just nu är den värre, bara för att jag fick en rejäl smäll i pannan/huvudet från ett utstickande järnrör på en torkställning tidigare idag (kommer till det senare i detta inlägg)
Så jag känner mig väl inte sådär jättepigg, men förutom det så har jag haft en bra dag.
Jag och mamma åkte på eftermiddagen till en bekant till henne som bor här i närheten och som har två stycken Chinese crested powder puff hundar (kinesisk nakenhund med päls).
Det är en sån hundras som mamma vill skaffa och vi ville därför se lite hur dom är och så.
Jättefina och goa hundar var det iaf.
Efter det så for vi en sväng till mammas vän Titti som bor i Norslund och då satt en av grannarna till henne ute på gården med en valpkul på ca 8 veckor!
Helt bedårande söta, blanding av chihuahua och någonting mer, så dom var jättesmå och goa.
Dom höll på att vänja sig lite med att vara ute och vid andra människor så det satt ett gäng människor där, för vem kan motstå sånna småttingar =)
Så idag har man fått hundkärlek så det stod härliga till...
Men det är nu järnröret kommer in i bilden, för när vi skulle gå därifrån så gick jag nämligen rakt in med huvudet i det, det stack ut en lång bit från en sån där utomhustorkställning för typ mattor och jag hade samtidigt solen i ögonen så jag såg det inte alls :(
Smällde till rejält och nu har jag alltså extra ont i huvuvdet.'
Otur man kan ha ibland.
Får hoppas att det lägger sig och inte blir värre eller så.
Nu skall jag iaf försöka ta och städa lite i min sunkiga lya för imorgon kommer pappa förbi en sväng.
Så nu skall diskberget väck!
Bye Bye!
Hund Fredag
Hej alla vänner, ovänner och alla ni andra däremellan!
Sitter här med en kopp snabbnudlar med ekologisk tacokryddmix i (som jag har haft i själv i efterhand) vägrar nämligen att ha i den där medföljande kryddpåsen som följer med i paketet då den inehåller enbart crap och typ bara E-nummer och konstgjord skit hit och dit.
Längesen jag käkade nudlar för övrigt och ingenting jag gör ofta, då jag som sagt försöker undvika gluten (vetemjöl m.m) i största mån, men bland gärs det ju undantag som i detta fallet.
Men nog om nudlar och kost ;)
Idag vaknade jag som jag gjort på senaste tiden, trött.
Har gått in i en sån sämre period igen, trött och nedstämd m.m
Spelar ingen roll hur mycket jag sover, är ändå trött lixom.
Mamma drog hur som helst iaf iväg mig på en cykeltur på eftermiddagen till Rusta, Plantagen och ÖoB och jag måste säga att dagen har vekligen gått i hundens tecken på ett eller annat sätt, det mesta idag har vart förknippat med hundar på nått sett...
Sitter här iaf nu hursomhelst och är lite småseg, men jag och N funderar på att åka in till stan och kanske ta en öl, så får se hur det blir med det
Hoppas ni får en fin Fredagskväll!
