Hej Höst!
Så börjar sommaren gå mot sitt slut, eller ja, Augusti räknas väl också till sommarens månader antar jag.
Men personligen så har jag alltid tyckt att hösten börjar i augusti, skolorna startar, det börjar bli mörkare om nätterna och kyligare i luften.
Jag är rätt kluven vad det gäller Höst.
En del av mig tycker att den årstiden är helt fantastisk, man får ta på sig massa mysiga stora, varma tröjor, tända llevand ljus och dricka varm choklad när mörknet tätnar utanför, njuta av den enorma färgprakt som naturen bjuder på och man kan vara ute i skogen och plocka bär och svamp.
Den andra delen av mig, som nog tyvärr väger lite tyngre, känner att det kommer en enorm tunghetskänsla med Hösten.
Man känner av att den långa o mörka vintern närmar sig med stormsteg, bristen på dagsljuset som är så viktigt, skolor och jobb börjar igen, det blir kallt m.m
Fast så är det väl med det mycket i livet, att det finns två sidor av mesta.
Det är nog meningen att det ska vara så, så att saker och ting väger upp varandra för att det ska bli balans på något vis.
Ja vad vet jag, en tanke som slog mig iaf, att det kanske är så...
Min sommar har (förutom mitt dåliga mående och att Viggo gick bort) vart bra, det har vart relativt lugnt och den har för det mesta spenderats på hemmaplan.
Jag har cyklat väldigt mycket och tagit mig ut i solen mer än vanligt och det ser jag som ett framsteg, mycket har jag att tacka min mamma för, som dragit iväg mig på saker och pushat på mig.
Tack mami <3
Sen så har det ju vart så bra sommarväder också och det gör ju det hela mer posetivt också.
Jag är nöjd!
Kommentarer
Trackback
