Sitter här hemma hos pappa i mjukiskläder med en kopp te och två smörgåsar.
Gnager av dem så att bara kanterna blir kvar på bröden, det är en Mia grej ;)
Ute lyser solen i takt med ännu en vacker höstdag.
Jag ska snart gå ut och hjälpa pappa fälla ett träd på gården, sen ska jag ta mig en frisk skogspromenad hade jag tänkt.
I huvudet snurrar allt som en karusell och jag har mina vanliga konstiga symptom i kroppen som kommer och går, det gör mig orolig och frustrerad.
Jag försöker att inte tänka för mycket på det som framkallar för mycket oro och ångest.
Men det är svårt.
Läste föresten en artikel i en tidning av en slump förra veckan, det handlade om
Josefine Sundström där hon berättade om att hon lider av ständiga oroskänslor och panik av att någonting ska/kan hända.
Att hon tänker på döden varje dag och oroar sig för det mesta.
Hur som helst så kände jag igen mig så otroligt mycket i detta.
Det innebär bl.a följande:
- Att man är mer eller mindre konstant ängslig
- osäker
- okoncentrerad
- rastlös
- pessimistisk
- spänd
- stresskänslig
- lättretlig.
Generaliserat ångestsyndrom börjar oftast under barndomen eller tonåren.
Sjukdomen är vanligare hos kvinnor än hos män.
Personer med generaliserat ångestsyndrom vet att deras omgivning många gånger tycker att de oroar sig i onödan och tar ut olyckor i förskott.
De har också en ökad risk att drabbas av ytterligare ångestsjukdom,missbruk eller depression.
Jag tror att förutom min sociala fobi/panikångest och depression är detta någonting som hänger ihop med mig.
Och just det med att det börjar i barndomen, för jag var otroligt ängslig och orolig som barn, inbillade mig saker och blev ofta kallad för hypokondriker m.m
Det känns så skönt att äntligen kanske ha hittat ett svar på varför jag kände mig som jag gjorde då (och nu)
Jag har även läst att ångestsjukdommar följer varandra och jag tror mycket väl att det kan vara så, att med det ena så följer det andra om man dras med det för länge.
Jag ska på möte nästa vecka och prata om att få börja i en "depressions grupp" med inriktning på kbt.
Så vi får se hur det går, men jag tror och hoppas att det kanske kan hjälpa mig, har ju länge velat provat kbt och det ska ju vara den "bästa" hjälpen mot ångestsjukdommar.
Nä hörrni, nu lär jag sticka ut i solen innan den försvinner.
See ya!