Wii pappa har flyttat tillbaka till Lumsan!

Han trivdes inte att bo i Sandviken pga lite olika anledningar.

Han hyr nu en suterränglägenhet där, som ligger i källavåninngen i ett hus där två vänner till honom bor.

Jätteperfekt, eftersom han har tänkt (om det går enligt has planer) att han ska bo utomlands på vintern och bo där på våren/sommaren.

Det är så mysigt att han bor där igen och det märks att han har saknat det och trivs där och det säger han själv också.

Han är sitt "rätta jag" igen när han är i sitt rätta "element" och har nära till skog och mark.

Jag var där ett par dagar förra veckan och hälsade på honom tillsammans med Eddi.

Lägenheten var mysig men lite rörig, viilket är klart när ha nyss har flyttat dit.

Jag hjälpte honom att sätta upp lite gardiner och komma i ordning  mer med lite småsaker och det blir nog jättebra när det är klart
 =)

 

 

 

Han är så busig och lättlärd, en liten cirkushund =)

Han har verkligen lockat fram glädje och många skratt sen han kom till oss.

Vi kallar honom ibland för lill Viggo för att han påminner mycket om honom ibland och jag tror att Viggo och Eddi hade blivit som bröder och bästa vänner om Viggo fortfarande var kvar hos oss, men jag är säker på att han ibland är hemma hos mamma och hälsar på, kanske är han Ediis skyddsängel.

 

 

 

 

 

 

Jag är identiferar mig väldigt mycket genom musik/lyrics, älskar att lyssna på massa olika genre inom musiken och att upptäcka nya favoriter.

Jag får så mycket lyckokänslor av bra musik. En slags kick!

Och ofta händer det att man hör låtar som bara passar så bra in på en själv och ens liv, det känns lixom som att låten är skriven till en själv, personligen.

En mycket märklig känsla (på ett bra sätt) som fyller upp en totalt!

Jag tror att många som läser det här (speciellt ni som också gillar musik) säkert har upplevt det fenomenet nån gång tidigare och kan relatera till det jag menar.

Hur som helst så hörde jag för ett par veckor sen en låt som jag fastnade för totalt och som är så otroligt vacker.

Ikväll så kollade jag upp texten till denna låt och då hände just det där jag skrev om här ovan, det var som att låten var till mig personligen och några rader som talade direkt till mig:

 

"You've spent a life time stuck in silence afraid you'll say something wrong
If no one ever hears it how we gonna learn your song
So come on ,come on
Come on, come on
You've got a heart as loud as lions So why let your voice be tamed?
Maybe we're a little different there's no need to be ashamed
You've got the light to fight the shadows so stop hiding it away
Come on, Come on"

Låten heter Read all about it (part III) med Emeli Sande.

Lyssna på hela låten här: http://www.youtube.com/watch?v=eFXRQKYFbXE

 

There was a time, I used to look into my father’s eyes
In a happy home, I was a queen I had a gold throne
Those days are gone, now the memories are on the wall
I hear the sounds from the places where I was born

Up on the hill across the blue lake, thats where I had my first heart break
I still remember how it all changed
my father said

Don’t you worry, don’t you worry child
See heaven’s got a plan for you
Don’t you worry, don’t you worry now

Don’t you worry, don’t you worry now

Ooh ooh ooh ooooh!

There was a time, I met a boy of a different kind
We ruled the world,
Thought I’ll never lose him out of sight, we were so young
I think of him now and then
I still hear the songs reminding me of a friend

Up on the hill across the blue lake,
thats where I had my first heart break
I still remember how it all changed
my father said

Don’t you worry, don’t you worry child
See heaven’s got a plan for you
Don’t you worry, don’t you worry now

Don’t you worry, don’t you worry child

See heaven’s got a plan for you
Don’t you worry, don’t you worry now

Ooh ooh ooh ooooh!
See heaven’s got a plan for you
Ooh ooh ooh ooooh!

Huvudvärken har smygit sig på mig idag också och lite känningar i näsan (dags att kolla upp detta tror jag) har börjat fundera på om det kanske kan vara en biverkning av mina antidepp tabletter för jag såg faktist att det stod f med som en  vanlig biverkning nyss när jag läste igenom inehållsförteckningen ; nästäppa och inflammation i bihålorna.

Fast jag kan tycka det är konstigt om det skulle komma såhär långt efter när jag har ätit dom i flera år, fast jag vet ju inte hur sånt där fungerar egentligen så får väl ta upp det med min läkare.

Fast huvdvärken idag beror nog mest på att jag ätit dåligt under dagen och var in till stan en sväng och kände mig stressad av alla omkring mig. Så säker spänningshuvudvärk.

Idag hade vi planer på att gå på bio jag och N, eller rättare sagt ikväll.

Har mått ganska ok idag i psyket, så vi tänkte att vi skulle passa på o jag har ju två fribiljetter som måste användas innan de går ut.

Men då visade det sig att filmen jag ville och har velat se länge har slutat gå i Falun och det återstod bara ett utbud av crapfilmer som jag inte tänker eller vill slösa bort mina gratisbiljetter på ( detta var väl "min fredag den 13:e otur").

Så den planen blev inställd.

Åkte och hyrde film istället.

Blev "The Host" , får väl se om det kan vara något att se, den verkar rätt ok iaf.

Dunkande huvudvärk, nej spränghuvudvärk!

Är dom där nedrans bihålorna som bråkar med mig igen.

Blir Desonix nässpray, renässans saltvattenspray och ev sköljning av näsan med neterkanan idag tills det lägger sig.

Kude knappt kolla på tv igårkväll för att det gjorde så ont, men bättre idag iaf och jag hopas att det håller sig så.

Måste hursomhelst ta min huvudvärk och åka in till stan innan kl 16:00 för att göra ett ärende också.

Vill helst bara sitta under täcket och läsa min nya Nära tidning, eller något.

Fast det är nog bättre att komma ut i friska luften och det är dessutom sol och en vacker höstdag utanför.

Ska ta mig en kopp te och få nått i magen så får jag väl bege mig.