Jag drunknar här!
Jag måste skriva av mig det här...
Det blev för mycket bara och jag måste ha någonstans att göra av det nu och därför får det bli här...
Inte för att det har hänt något speciellt el så, men jag har känt att något har vart på gång i ett para dagar.
Plus att jag är extra känslig nu när jag har mens, så jag har bara väntat på att det skulle brista.
Det är så skönt att gråta ut lite, eftersom jag har så svårt för det.
Eller svårt med känslorna över huvudtaget, mest pga medecinen, i guess...
Jag drar mig undan då, jag vill vara ifred när jag är ledsen och gråter.
Vara ifred och skriva av mig det, för jag känner att jag inte kan rensa mig själv om jag inte får vara ifred.
Men samtidigt så känner jag mig så otroligt ensam.
Ensam och eländig, misslyckad.
Jag hatar att tycka synd om mig själv, men just nu måste jag få göra det och inte förtränga mig själv för då vet jag hur det kommer att sluta...
Jag kan inte alltid hålla uppe fasaden och vara stark och det har jag börjat lära mig nu.
Och acceptera att det inte är farligt att blotta sina känslor ibland, fast det är väldigt svårt att gå emot det man alltid har gjort.
Jag är så trött, så trött!
Jag vill bara åka bort, iväg någonstans.
Få själsro och försöka tänka på lite annat.
Bara vara...
Det känns som att jag har slösat bort sommaren med att göra ingenting!!!
Jag vet att det inte är så, för jag har haft en jättebra och härlig sommar även om jag i stort sett bara har vart här hemma i Falun, men det känns verkligen så.
Just nu så ser jag det bara så.
Jag längtar bort till underbara Gotland, som jag förövrigt inte vet om jag kommer få råd att åka till i Augusti och det gör ännu mera ont i mig.
Gotland och medeltidsveckan som kan hela en lite, även om det så är bara för några dagar....
Pengar ska alltid sätta käppar i hjulet.
Jag vet att allt det här inte kommer försvinna iväg bara för att jag flyr bort, men för ett litet tag skulle det kännas bättre, som en slags paus.
Bara glömma det jobbiga för en stund och njuta av livet.
Skita i att oroa mig för precis allt och bara leva livet, det skulle jag verkligen behöva.
Det känns som att jag alltid måste var på min vakt, ha en plan för allting, veta om saker innan dom händer bara för att kunna lösa saker och ting för att alltid vara förberedd.
Jag är trött på det!
Jag vill också kunna vara avslappnad och cool, leva livet lite och njuta av det.
Kunna släppa på tyglarna och bara vara.
Det är det som jag måste och ska lära mig.
Jag skulle kunna skriva hur mycket mer om detta som helst, men huvudet värker massa nu och orden faller inte på plats som dom ska, så jag väljer att avsluta detta inlägg och kanske skriver lite mer senare.
Nu måste jag samla tankarna och det gör jag bäst med att få var kreativ.
Så jag tänker nog skriva några texter el liknande och lyssna på massa "terapi musik"
På återseende!
Det blev för mycket bara och jag måste ha någonstans att göra av det nu och därför får det bli här...
Inte för att det har hänt något speciellt el så, men jag har känt att något har vart på gång i ett para dagar.
Plus att jag är extra känslig nu när jag har mens, så jag har bara väntat på att det skulle brista.
Det är så skönt att gråta ut lite, eftersom jag har så svårt för det.
Eller svårt med känslorna över huvudtaget, mest pga medecinen, i guess...
Jag drar mig undan då, jag vill vara ifred när jag är ledsen och gråter.
Vara ifred och skriva av mig det, för jag känner att jag inte kan rensa mig själv om jag inte får vara ifred.
Men samtidigt så känner jag mig så otroligt ensam.
Ensam och eländig, misslyckad.
Jag hatar att tycka synd om mig själv, men just nu måste jag få göra det och inte förtränga mig själv för då vet jag hur det kommer att sluta...
Jag kan inte alltid hålla uppe fasaden och vara stark och det har jag börjat lära mig nu.
Och acceptera att det inte är farligt att blotta sina känslor ibland, fast det är väldigt svårt att gå emot det man alltid har gjort.
Jag är så trött, så trött!
Jag vill bara åka bort, iväg någonstans.
Få själsro och försöka tänka på lite annat.
Bara vara...
Det känns som att jag har slösat bort sommaren med att göra ingenting!!!
Jag vet att det inte är så, för jag har haft en jättebra och härlig sommar även om jag i stort sett bara har vart här hemma i Falun, men det känns verkligen så.
Just nu så ser jag det bara så.
Jag längtar bort till underbara Gotland, som jag förövrigt inte vet om jag kommer få råd att åka till i Augusti och det gör ännu mera ont i mig.
Gotland och medeltidsveckan som kan hela en lite, även om det så är bara för några dagar....
Pengar ska alltid sätta käppar i hjulet.
Jag vet att allt det här inte kommer försvinna iväg bara för att jag flyr bort, men för ett litet tag skulle det kännas bättre, som en slags paus.
Bara glömma det jobbiga för en stund och njuta av livet.
Skita i att oroa mig för precis allt och bara leva livet, det skulle jag verkligen behöva.
Det känns som att jag alltid måste var på min vakt, ha en plan för allting, veta om saker innan dom händer bara för att kunna lösa saker och ting för att alltid vara förberedd.
Jag är trött på det!
Jag vill också kunna vara avslappnad och cool, leva livet lite och njuta av det.
Kunna släppa på tyglarna och bara vara.
Det är det som jag måste och ska lära mig.
Jag skulle kunna skriva hur mycket mer om detta som helst, men huvudet värker massa nu och orden faller inte på plats som dom ska, så jag väljer att avsluta detta inlägg och kanske skriver lite mer senare.
Nu måste jag samla tankarna och det gör jag bäst med att få var kreativ.
Så jag tänker nog skriva några texter el liknande och lyssna på massa "terapi musik"
På återseende!
Kommentarer
Trackback
