...
Kaos igen, back to the bottom...
Mitt huvud vill inte vara med och att gå omkring med ett ständigt "tryck"/värk i huvudet är inte speciellt kul.
Allting snurrar runt, saker går inte in eller ut, bara trögt...
Minnesproblem AB!
Jag vill vara i nuet!
Ge mig mitt sinne tillbaka förfan!!!
Vad är upp, vad är ner?
Tänka en, två, tre gånger innan saker går in, för att sedan försvinna igen.
FÖRVIRRAD!
RÄDD!
Tar hundra år att bara skriva det här...
Vad är det för fel på mig????
När ska den där känslan få infinnas sig att nu är det bra, att nu ska du få leva lycklig och ha sinesfrid!?
Jag mådde ju bra ett tag , så mycket bättre och trodde att ÄNTLIGEN kan det få börja bli bättre.
Men så slogs jag helt plötsligt tebax ner i min mardröm, bara sådär på en vändning av ingen speciell anledning...
Upp som en sol, ner som en pannkaka
"Life is a rollercoaster
Just gotta ride it"Jag har insett att jag är som en skakig vågskål innuti.
Ena dagen väger denna skål jämt på båda sidor och jag mår bra, okej, stabilt!
Men dom dagarna blir jag lätt överväldigad av må-bra-känslor för att jag känner mig så tillfreds med mig själv och då händer det ofta att jag vill göra massa saker och helst alla dessa saker samtidigt , jag vill hinna med så mycket som möjligt och detta så fort som det bara går.
Det går lixom till överdrift och vågskålen skjuts i höjden för fort.
För att dagen efter ligga "utslagen" och inte orka/vilja göra i princip någonting..
Grejen är den att det nästan alltid slår tillbaka på mig, min vågskål blir pga detta hastiga "uppskjut" för tung på ena sidan och jag åker ner igen och blir i obalans just pga att jag lätt går till överdrift de dagar jag mår bra...
Det är så svårt att hitta den där balansen och behålla den.
Man skulle också kunna jämföra mitt mående och min situation med en bergodalbana
(vilket jag har skrivit tidigare) med väldigt många loopar i , man åker upp upp upp och är där en stund då och då och sen går det fort ner igen och runt, runt ibland.
Det är svårt att beskriva depression och ångest och ett dåligt psykist mående för andra som inte vet, för det syns ju inte direkt utanpå...
Jag har haft det extrat jobbigt i en period nu, med ångestattacker, oro, mardrömmar = konstig sömn m.m som gjort vardagen ännu krångligare/jobbigare än vanligt..
Men sedan igår, så infann sig den där bra-känslan igen.
Och jag har trotts dålig sömn i natt haft en otroligt bra dag idag och det har känts som att jag har lyckats ganska bra med att vara mycket i nuet och lagt det dåliga åt sidan.
Mamma bjöd ut mig på mat på förmiddagen och sen gick vi en stund på stan tillsammans och det känndes så bra att komma ut och inte känna obehag i det.
Jag hade det där lugnet inom mig som jag har saknat och jag lyckades behålla detta i stort sett hela dagen.
Jag njuter av det! Så mycket!
Men jag försöker även ha med mig i bakhuvudet att jag inte alltid kommer må så här (även om det känns så just nu för stunden,) att det kommer fler dagar då jag inte är på topp .
Jag måste ha med mig det i tänket annars går det som sagt lätt till överdrift av glädjeruset och jag slår i botten, så mycket känner jag mig själv.
Jag menar inte att jag begränsar mig och låter mitt dåliga mående hålla mig tillbaka, det jag menar är att jag måste försöka tänka på den där balansen jag nämnde, att det ska väga lika...
Inte springa iväg i tankarna och ha så bråttom. Här och nu, det är det svåra ...
UppOchNer
Sitter trött och ganska nyvaken i det halvdunkla ljuset som fortfarande finns kvar av dagen utanför fönstret, orkar inte gå och tända lampan, inte än.
Kroppen värker, jag är trött, trött på att vara trött, trött på att röra till det...
Världen är uppochner, min värld, min vardag.
Hur ska den vändas rätt? vart skall jag börja?
Jag måste tro på mig själv...
Inside Of Me..
I feel my time is slipping away
Every minute gone by seems like a day
I'll never get back the things I lost along the way
What the hell is wrong with me?
This isn't who I'm supposed to be
I feel more alone everyday
And just so far away
I know something's got to change
Inside of me
What is it that I'm running from?
My head is like a loaded gun
Every thought is trapped inside this web I've spun
What the hell is wrong with me?
This isn't who I'm supposed to be
I feel more alone everyday
And just so far away
I know something's got to change
Inside of me
I feel more alone everyday
And just so far away
I know something's got to change
Inside of me, me
Every minute gone by seems like a day
I'll never get back the things I lost along the way
What the hell is wrong with me?
This isn't who I'm supposed to be
I feel more alone everyday
And just so far away
I know something's got to change
Inside of me
What is it that I'm running from?
My head is like a loaded gun
Every thought is trapped inside this web I've spun
What the hell is wrong with me?
This isn't who I'm supposed to be
I feel more alone everyday
And just so far away
I know something's got to change
Inside of me
I feel more alone everyday
And just so far away
I know something's got to change
Inside of me, me
Gahhh!
Jag kan inte tänka klart! Går runt i mina cirklar...
Can´t dare to step outside them, i might go nutts.
Can´t dare to step outside them, i might go nutts.
inte bra..
Jag är på botten igen, värst är nog minnesstörningara och overklighetskänslorna som gör mig så förrvirrad.
Jag tappar ord och är såå seg i huvudet.
Det känns som att det är nått fel på mig och jag oroar mig för det värsta.
Jag är skakig i kroppen, pga mental stress antar jag.
O när jag tar tag i något som typ att städa är det som att jag går upp i stressen och måste göra allt fort och samtidigt och har svårt att landa i det, för att sedan bli tvärtom om jag tex sätter mig ner och tar det lugnt så är det skitsvårt att ta tag i nått sen.
Jag drömmer i mina tankar om ett rofyllt sinne med närvaro på nuet...
Jag har börjat fundera på om jag kanske borde börja med nån annan antidepp medicin än den jag har nu för den verkar inte hjälpa ett skit längre.
Det tar dock emot , eftersom jag hatar piller och vill egentligen inte käka nått överhuvudtaget, men det känns lixom nästan som att jag inte har något annat val just nu, för jag står inte ut med att må så här...
Mardrömmar...
Hej alla mörkerugglor!
Tredje natten i rad som jag vaknar utav mardrömmar :(
Inte kul nånstans och så jäkla svårt att lugna ner sitt sinne och somna om igen...
O jag som gick o la mig i tid för att komma upp utvilad imorgon då jag har tid på VC kl 10:00.
Tor att mardrömsterrorn beror på att jag har vart dålig med min antideppmedicin två dagar och inte tagit den som jag ska, inte med flit givetvis.
Så får hoppas att mardrömmarna lägger sig något så fort som möjligt.
Ska kolla lite på tv och äta pizzarester nu och hoppas på att jag kan gå och lägga mig igen efter det.
Nattinuffs!
Lördag
Trots min värk, ångest och mående så har jag nu klätt upp mig lite och tänker
ta mig iväg på tjejkväll hemma hos syrran i hennes nya lya i Bojsen och försöka fokusera på lite annat.
Hoppas på trevligheter och många skratt.
Trevlig Lördagskväll på er allesammans <3
Lördags-Fin
Jobbigt...
Min högsta önskan är att bli av med den här jävla konstiga värken som sitter i mitt vänstra bröst o strålar ur i arm och skulderblad!
Som jag ju dragits med till o från i flera år nu men blir bara värre med åren känns det som.
Det tär på mig och är så sjukt obehagligt då det känns som att det sitter i hjärttrakten...
Att jag ska få må bra, slippa känna tunghetskänslan i kropp och sinne varje dag.
Slippa känna gråten i halsen och tänka massa tankar (katastroftankar) som får mig att bli helt förtvivlad.
Känner mig rädd och hjälplös och ångesten trycker på....
Rädd för mina känslor och att kunna prata om dem.
Jag vill känna mig till freds med mig själv och kunna vara i nuet, våga leva!!!
Jag är rädd...
Rädd för att känna mig så här förvirrad och hjälplös, att ha sånna här overklighetskänslor o ibland varken veta ut eller in...
Mina Hudproblem
Ja, ni som tror att jag överdriver kan ju kolla in denna bilden.
Känns som att jag har provat det mesta för att förhindra dålig hy.
Jag har dock nyligen slutat använda mjölkprodukter i största mån, för att se om det kan vara boven i dramat
Nån som har nått annat bra tips?
Känslan av att känna frid.
Hej Vänner!
Jag tyckte att det kanske var dags för en uppdatering här nu eftersom det var evigheter sen jag skrev ett "riktigt inlägg".
Och eftersom jag har en bättre dag idag än på länge så tänkte jag passa på uppdatera lite om vad som hänt,om mitt mående och så under den tiden som jag inte varit "aktiv" i skrivandet här .
Så here we go...
Jag har under de 3-4 senaste månaderna mått värre än jag tidigare mått.
Det hela började med att min konstiga värk och symptom i kroppen började härja igen, riktigt intensivt.
Det känns som att min kropp ska sluta fungera och som att någonting i kroppen är riktigt fel.
Det i sin tur sätter igång ångest m.m...
Har typ haft "dödsångest" varje dag.
Jag gick in i en period av oro och rädsla för allt (eller det mesta) igen.
Minnesstörningar, svårt att äta, tvångstankar m.m .
Så fruktansvärt otäckt att inte kunna känna sig lugn nånstans eller i nån situation, att inte kunna koncentrera sig överhuvudtaget på någonting.
Overklighetskänslor dygnet runt.
Som att man vill fly från sig själv samtidigt som man vill vara kvar och bara ha kontroll över det hela.
Blev rädd för att sova och fick sömnproblem under en period, vilket i sin tur när jag väl fått bukt med insomningssvårigheterna istället övergått till överdrivet, intensivt och tungt sovande och trots det ändå inte kunna känna migutvilad när jag vaknar...
Värken i vänster bröst som strålar ut i armen, ryggen (och ibland även ut i övriga kroppen) har jag kännt av i stort sett varje dag (känns ungefär så som det beskrivs när man får en hjärtinfarkt)
Vardagen har vart helt upp och ner...
Känns som att jag går egenom nån slags förändring som för mig är väldigt skrämmande.
Det var först igårkväll som jag helt plötsligt kände ett sådant härligt lugnt i kropp och sinne, som att jag var närvarande igen.
Det har även fortsatt så idag och jag har inte kännt av värken alls under dagen, vilket för mig känns som högsta vinsten på lotto.
Fatta vilken underbar känsla!!!
Jag njuter så länge det varar och känslan av att få känna sig så som man alltid borde få känna och inte har känt på så länge är helt amazing!
Så tack så innerligt mycket till de högre makterna eller det som styr livet, att jag får känna så här just i detta nu och hoppas att det håller i sig!
Tack Tack Tack!!!!!! <3
Jag tyckte att det kanske var dags för en uppdatering här nu eftersom det var evigheter sen jag skrev ett "riktigt inlägg".
Och eftersom jag har en bättre dag idag än på länge så tänkte jag passa på uppdatera lite om vad som hänt,om mitt mående och så under den tiden som jag inte varit "aktiv" i skrivandet här .
Så here we go...
Jag har under de 3-4 senaste månaderna mått värre än jag tidigare mått.
Det hela började med att min konstiga värk och symptom i kroppen började härja igen, riktigt intensivt.
Det känns som att min kropp ska sluta fungera och som att någonting i kroppen är riktigt fel.
Det i sin tur sätter igång ångest m.m...
Har typ haft "dödsångest" varje dag.
Jag gick in i en period av oro och rädsla för allt (eller det mesta) igen.
Minnesstörningar, svårt att äta, tvångstankar m.m .
Så fruktansvärt otäckt att inte kunna känna sig lugn nånstans eller i nån situation, att inte kunna koncentrera sig överhuvudtaget på någonting.
Overklighetskänslor dygnet runt.
Som att man vill fly från sig själv samtidigt som man vill vara kvar och bara ha kontroll över det hela.
Blev rädd för att sova och fick sömnproblem under en period, vilket i sin tur när jag väl fått bukt med insomningssvårigheterna istället övergått till överdrivet, intensivt och tungt sovande och trots det ändå inte kunna känna migutvilad när jag vaknar...
Värken i vänster bröst som strålar ut i armen, ryggen (och ibland även ut i övriga kroppen) har jag kännt av i stort sett varje dag (känns ungefär så som det beskrivs när man får en hjärtinfarkt)
Vardagen har vart helt upp och ner...
Känns som att jag går egenom nån slags förändring som för mig är väldigt skrämmande.
Det var först igårkväll som jag helt plötsligt kände ett sådant härligt lugnt i kropp och sinne, som att jag var närvarande igen.
Det har även fortsatt så idag och jag har inte kännt av värken alls under dagen, vilket för mig känns som högsta vinsten på lotto.
Fatta vilken underbar känsla!!!
Jag njuter så länge det varar och känslan av att få känna sig så som man alltid borde få känna och inte har känt på så länge är helt amazing!
Så tack så innerligt mycket till de högre makterna eller det som styr livet, att jag får känna så här just i detta nu och hoppas att det håller i sig!
Tack Tack Tack!!!!!! <3
Hjälp i bokform
Har börjat läsa den här boken som jag har beställt hem.
Många bra råd och tips som bygger på KBT metoden.
Back To Business
I Falun igen.
Det regnar ute, är blött och grått.
Fast träden, växterna och hela naturen är grön och håller på att spricka upp till ett grönskande skimmer.
Mitt kök är färdigrennoverat och såå fint och snart så är det officiellt sommar.
Även om psyket inte mår bäst idag, så ser jag ändå det posetiva.
Hejja mig =)
Aooutch!
Huvudvärken och yrseln är och kanackar på igen...
Är jag förvånad? Nej.
Jag har detta nästan varenda dag nu, blandat med migränattacker så det är nått som är knas.
Man blir ju lite orolig också, när man lixom inte vet vad det beror på.
Ska boka en tid för att kolla upp detta.
Skall dock byta vårdcentral först, då jag inte trivs på min nuvarande.
Sitter och försöker trycka i mig lite frukost nu, får se vad dagen för med sig och att detta släpper.
Bazooka
13:13 visar klockan när jag sneglar på den.
Konstigt att siffrorna nästan alltid ska stå lika när jag kollar klockan, Kanske betyder det något.
En slags påminnelse av nått slag tror jag, men om vad behåller jag för mig själv...
Hemligheter som inte ni får veta ;P
Vaknade med snurr i hjärnan idag och ville bara dra täcket över huvudet, men jag gick upp ändå.
Har läkartid på Vc idag som jag inte får missa, så nu dricker jag en kopp te med ruffsigt hår och ska om ett tag pallra mig iväg till mötet.
Det ser ut att vara en gråmulen dag ute, ungefär så som jag känner mig.
Men kanske tittar solen fram en sväng på både himmlen och i mitt sinne senare idag.
Det hoppas jag på.
See ya!
!!!!!
Craaaaaap!
Om mina urinvägsproblem
Känns som att jag inte gör mer i livet än att må dåligt och ha ont, det tar på krafterna kan jag säga och ibland känns allt så jävla hopplöst.
Jag kan förstå om det blir tjatit ibland här på bloggen, men detta är MIN blogg som handlar om MIG och MITT mående.
Så du/ni som tycker det behöver ju inte läsa mina inlägg om måendet (har ju skapat en speciell kategori för det så då kan ni ju filtrera bort det då om ni nu måste, eller så behöver ni väl inte läsa alls)
Jag skriver faktist om mycket annat också!
Hur som helst.
Ännu en dag som urinvägsproblemen gjort sig hörd, mer än vanligt.
Har haft ont i stort sett hela dagen och värker nu även ut mot ena njuren plus at jag kallsvettas.
Brukar bara vara tillfälligt ett tag efter att jag kissat men idag så ville det tydligen sitta i hela tiden.
Det värsta är att jag inte kan ha nån i kring mig när jag får så här ont, måste typ låsa in mig på toaletten och fly från allt och alla.
En varmvattenflaska mellan benen (uräskta detaljerna) är det ända som verkar lindra något.
Kan ju berätta för er som undrade lite om bakgrunden till dessa mystiska urinvägssmärtor.
Jag har tappat räkningen nu, men dessa problem uppträdde första gången för ett par år sen nu.
Första året som vi var på medeltidsveckan på Gotland faktist, tror att det var år 2006 eller 2007.
Det bröt ut i en urinväsinfektion/urinrörskatarr, gick på penicillin.
Det blev bra nån vecka, kom till baka, fick penicillin igen och så där höll det på ett tag tills jag inte ville ta nån mer antibiotikakur då jag insåg att det ändå inte hjälpte.
Jag började istället att prova andra saker som tranbärskapslar/juice m.m
Det lindrade men tog inte bort besvären.
Sen efter nått år efter flera besök hos doktorn för detta så fick jag iaf "stämpeln" kronisk urinvägsinfektion" av en läkare som då tycket att jag skulle prova en speciell antibiotika som man kunde äta under en längre tid och vi gjorde upp en plan att jag skulle äta den i 6 månader och om jag inte var bra efter det så skulle det utföras en såkallad uroskopi (tror att det heter så) som innebär att man går in med ett instrument genom urinröret, till urinblåsan och tittar.
De sex månaderna gick och besvären gick upp och ner under den tiden men kvarstod.
Så det var bara uroskopin kvar att göra för mig efter det, och jag kan säga att det var inte trevligt nånstans att utsättas för det men givetvis bra att jag ändå fick det utfört.
Detta visade hur som helst ingenting avvikande och inte heller urinproven de tog vid samma tillfälle (och flera gånger därefter) visade på något konstigt, alltså jag hade inte urinvägsinfektion längre heller och det gjorde det hela bara ännu mer märkligt eftersom jag fortfarande hade besvär och ont.
Så dom kunde inte göra någonting mer för mig enligt beslut på kvinnokliniken och efter detta så slutade jag söka för mina besvär eftersom jag då insåg att jag inte skulle komma vidare med det.
Så enligt sjukvården så är det kronisk urinvägsinflammation" som kommer och går.
Jag har dock bestämt mig för att söka för detta igen nu när det har gått några år och se om jag ändå kan komma vidare på något vis, för man ska f*n inte behöva ont varenda dag!
Det är inte normalt.
Besvären bli alltid värre innan jag ska ha mens också av nån annledning också ofta när jag blir väldigt svettig och har överansträngt mig, jättekonstigt!
Efter all denna tid så har jag ju givetvis ändå hittat en del saker som hjälper mig att lindra detta.
Värmeflaska är nr 1
Sen att dricka tränbärsjuice så ofta jag kan.
Vinägervatten är också bra att dricka, det smakar dock inte så gott så det tar jag bara ibland.
Har provat en massa andra grejer också men det är dessa som jag kännt mig mest hjälpt med.
Nån av mina läsare som har nått tips eller vet hur man kan gå vidare med sådanna här besvär?
Det här gör mig smått handikappad känns det som.
Har svårt tex för att åka/resa bort då jag alltid måste veta om det finns nånstans att "stänga in sig" o få vara ifred när jag får ont plus alltid ha med mig tranbärs juice och sådär.
Detta gör ännu mer att jag dra mig för att vara bland/träffa folk
Fan vad jag hatar den här skiten!
Åh Aj Aj Aj Aj Buff!
Här sitter jag och har tok ont i mina urinvägsproblem/njurarna som vanligt
(därav namnet på denna blogg)
Vi firara nog 5 års jubileum snart skulle jag tro, eller är det kanske mer än så!!!
Än´t dä det ena så ä´rä det andra lixom :S
Men ute så lyser solen idag igen och det är plusgrader iaf.
Hoppas Hoppas att våren börjat komma.
Det är dock väldigt blåsigt, annars så hade det vart superduper väder.
Är ensam hos N nu för han åkte till Värnamo idag och jag ska ta hand om katterna här, eftersom det pågår rennovering hemma hos mig.
Jag tar dock med mig pälsbollarna på Måndag och åker hem till pappa igen och provar om det funkar att vara där, trotts att han redan har en katt.
Så vi får se hur det går...
Ska gå och kolla om jag kan får tag i en tvättid nu och sen får vi se hur dagen utvecklar sig.
Tjoo allesamman!
Bild från våren förra året
Det Skulle Finnas Fler Läkare Som Dessa!
Hittade en artikel idag och hoppet infann sig igen en gnista hos mig.
.
Jag hoppas för alla drabbade därute att hela Svenska läkarvården börjar ta detta på allvar,
då det säkerligen finns ett stor "mörkerantal" i långa landet som går med detta och blir förbisedda och diagnosticerade med massa annat bara för att det finns för lite kunskap om "Hypotyreos typ 2"
Och det gäller även sjukdommar som typ Borrelia m.fl som behandlas exakt likadant inom Svenska sjukvården.
Alltså att man förbiser det och ignorerar den egentliga orsaken bara för att sjukvården har sådanna primitiva regler och inte kan uppdatera sig som övriga Norden inom dessa områden...
Åh, skulle kunna skriva en hel debattdiskution om detta känner jag med det orkar jag inte ;)
Fredag!
Har precis lekt lite tafatt med katterna, de jagar mig och jag dem.
Fast Pixiie verkar vara den ända som fattar grejen helt och hon verkar tycka det är jätteskoj =)
Mina små pälsklingar <3
Jag kom tebax till Falun idag, så jag är hemma hos N nu och vi funderar på att ta oss en rejäl prommenad till Willys, då vi inte har nån mat hemma och Willys är det ställe man får mest för pengarna när man bara har två hundralappar kvar.
Idag har det för övrigt vart en helt underbart vacker dag, med massa sol och plusgrader, fast jag har dock kännt mig sådär frånvarande och förrvirad i huvudet igen ett par dagar, är som att jag inte riktigt kan ta in allting runtomkring mig, känns lixom så konstigt allting.
Jag gillar inte det där.
Vill kunna njuta fullt ut av livet juh!
Så jag hoppa att jag kommer till botten med skiten så småning om, när jag orkar ta tag iallt igen och försöka trillskas med "kampen" om att få ta det där proverna som verkar vara omöjliga att få läkarna att ta.
Hoppas att Ni allesamman får en fin Fredagskväll!
<3
