Tog nämligen en en bit lergigan igårkväll innan jag skulle sova för att jag har haft sån konstig klåda på kroppen sen i förrgår och vanliga allergitbletter hjälpte inte mot det, så då tänkte jag att jag provar med lergigan istället och det gjorde susen men som biverkning så blir man ju ofta så seg och trött dagen efter och eftersom jag inte har använt dem på ett tag så regaerar min kropp kraftigare på dessa biverkningar och därav zombie segheten.
Drack en kopp kaffe för en timme sen i förhoppning att piggna till lite, det gjorde jag men magen blev inte glad istället.
Nu sitter jag iaf här och funderar på både det ena och det andra och anar åska i luften.
Luften står lixom still ute, så det kommer säkert nån liten åskskur.... Mysigt =)
Det har rent ut sagt vart en fruktansvärt jobbig dag!
Det började med att jag vaknade efter en natt med konstiga och obehagliga drömmar, drömde om skada de människor som jag inte kunde rädda, ambulanser som aldrig kom till undsättning m.m.
Jag kände mig jättekonstig, den där känslan som aldrig bådar gott och sen slog ångesten till, panikångesten.
Overklighetskänsorna, pirrningarna ikroppen, svettningarna och så fuckade magen upp sig som vanligt, ville bara kräkas.
Jag kände att -Okej,nu dör jag!!!
Låt det inte vara en sån här period på gång igen. Snälla!!!!
Försökte fokusera tankarna på någonting annat, vilket typ är omöjligt för det enda hjärna gör är att signalera på hjälp så att hela kroppen säger ifrån.
På darrande ben tog jag iaf mig ut i mammas kök (jag sov där inatt för att vara hundvakt) och letade på en påse med lite ört te som kanske kunde få mig att lugna mig något.
I samma stund så kom mamma hem och berättade att hon fått tid kl 13:00 på Vettris (vetrinärkliniken på arken zoo) till Viggo som kissat Rostfärgat urin sen helgen och frågade om jag ville göra henne sällskap dit.
Jag talade om för henne att jag hade panikångestanfall och inte direkt kände för att ta mig ut nånstans, men samtidigt så kände jag att jag ville komma ut i friska luften plus att rastlösheten pockade på mig.
Så jag drack upp mitt te och försökte få i mig en smörgås, det kändes något bättre efter det.
Så vid 12:30 fick vi skjuts upp till Vettris och fick komma in på undersökning.
Vetrinären ställde frågor och lite sånt där allmänt som dom gör, viggo lämnade urinprov som i det här läget var rent blod nästan i stort sett och deras apparat kunde knappt läsa av det pga det.
Misstanken var först att han kanske hade stenar i urinblåsan så röntgen togs men visade ingenting sånt.
Sedan kom en sjuksyster in och tog blodprov och vi fick vänta en stund på provsvar.
Sen kom dom in en gång till och behövde ett till blodprov för dom var osäkra på hur hans blod koagilerade.
Plus att dom satt en kanyl på honom (här började vi ana oråd) och då upptäckte sjuksystern även att viggo hade vad som såg ut att vara blödningar i huden och även i tandköttet.
Vetrinären kom in igen tittade på detta och berättade att blodproverna visade att han bla har för lite röda blodkroppar, vilket i värsta fall kan leda till förblödning om ingen åtgärds sätts in fort.
Så vi blev remiterade till djursjukhuset snarast för inläggning av honom.
Stackars mamma bröt ihop lite och jag var mest i chock.
Vi fick lov att åka taxi därifrån till djursjukhuset och väl framme fick vi komma in på ett rum och fick information om vad som skulle hända därnäst. Inläggning med blodtransfusion och så vidare utredning.
Så vi fick lämna våran älskade pojke där och varken vi eller djursjukhuset vet ännu inte om han kommer bli bättre eller frisk
Jag är fortfarande i chock, känns så overkligt allting, plus att ångesten knappast blev bättre av detta.
Stackars Viggo, Stackars mamma!!!
Det enda posetiva i det hela är att Viggo hela tiden vart väldigt pigg, vilket vertinären också sa var ett bra tecken, då dom vanligtvis blir väldigt slöa och trötta vid blodbrist.
Så jag håller mina tummar och ber för att det ordnar sig med våran älskade underbaraste Viggo.
Rastlösheten står mig upp i halsen, samtidigt som jag bara skulle vilja gå och lägga mig, dra täcket över huvudet och sova.
Får knappt någonting gjort och vet inte vart jag ska börja i all röra...
Himmlen utanför visar mulet väder och tunga moln på väg in, hoppas på åska, regn som kan rensa luften lite.
Hade egentligen tänkt färgar ur mitt hår idag, så jag kan bli rödhårig igen, men det blir nog inte av idag heller.
Ska nog kolla lite serier nu och sen kanske försöka varva ner och lägga lite orakelkort el nått sånt.
Imorgon om jag mår okej så ska jag med mamma upp till arken zoo med Viggo, som ska få en genomkörare med både tvättning,trimmning och kloklippning. Det behöver han verkligen.
Ilskan, lättretligheten och den korta stubinen har hängt över mig likt cirkulerande ormvråkar i skyn, som bara väntar på att få attakera sitt byte. Gång på gång.
Inte nog med det så har jag vart ständigt hungrig och sugen på saker, cravings big time!
Ätit och ätit, men magen suger fortfarande efter mera.
Man känner ju sig inte speciellt fräch, speciellt inte när magen svällt upp pga av att jag ätit en massa brieost och Kesella vanilj (dvs laktos) så att det ser ut som att jag typ skulle vara långskridet gravid :(
Ja det här med hormoner som spökar och är i otakt är inte att leka med, men det är bara att härda ut i guess.
Nu håller jag iaf på att plöja igenom säsong 1-3 av skärgårdsdoktorn, ni vet den där svenska serien som gick på svt 1997 och som dom nu börjat sändat på tv igen, som jag inte kan vänta på att se klart så jag måste se allt helst på en gång.
Phu, vad trött jag känner mig på mycket, får ingenting gjort känns det som, det är tex hur jäkla stökit som helst i lägenheten och jag bestämmer mig typ varje natt innan jag somnar för att "imorgon skall jag ta tag i det där med städningen och ha en riktigt strostädning" men när morgondagen kommer så orkar jag bara kanske diska el typ damsuga och sen är orken/lusten slut.
Så jäkla drygt, för jag vill ha klart det på en gång och göra det ordentligt! Och jag ogillar verkligen när det är stökigt och rörigt runt omkring mig, så blir bara på dåligt humör m.m när röran är kvar.
Fast idag städade jag nästan klart hela badrummet iaf, gjorde rent kattlådorna och fyllde på med ny sand, skurade golvet, rensade avloppsbrunnen, torkade speglarna, toaletten och handfatet.
Skall bara organisera grejerna i hyllorna och rensa bort saker som jag inte använder där m.m, så är det klart på badrummet iaf.
One down, tree more to go.
Nu skall jag iaf fortsätta kolla på skärgårdsdoktorn och kanske fortsätta göda min laktosballong till mage med lite mer brieost, jag menar det är ju bara typ halva kvar så då kan jag lika gärna äta lite mer, eller hur? ;)
Idag var jag iväg på mitt första läkarsamtal inom psykiartin och pratade om medicinering.
Det gick väl rätt okej,ska få börja med en ny medicin som heter Venlafaxine som är en seratonin och noradrenalinåteruptagshämmare (SNRI-preparat) den jag har nu (Citalopram) är bara seratoninåteruptagshämmare.
Jag är ju livrädd för att byta medicin för att behöva genomgå både utsättningsymptom på den jag har nu och insättningsbiverkningar på den nya som jag ska börja med...
Orkar inte med mer ångest, oro och skitmående!
Så jag har undvikit detta länge, men nu är det iaf gjort och bestämt...
Jag vill ju egentligen inte äta några antidepmeds över huvuvdtaget, men jag har ju lixom inte så mycket val, utan medicin så skulle jag inte klara av mig själv, iaf i nuläget.
Och jag ska inte ta ut någonting i förväg heller, kanske inte alls blir lika hemskt som jag tror, det visar sig.
Ska börja nästa vecka att gå ner med citalopramen till 10mg i tio dagar (äter 20 mg för tillfället), sen 10 mg varannan dag i en vecka, sen inget alls och sedan gå på den nya....
Det är en hel process att byta såna här mediciner vad jag har förstått, man måste ta det lugnt så att kroppen får vänja sig sakta men säkert.
I been out on that open road But you can be my full time daddy, white and gold Singing blues has been getting old But you can be my full time baby, hot or cold
Don’t break me down, I been travelling too long I been trying too hard, with one pretty song
I hear the birds on the summer breeze, I drive fast I am alone at midnight Been trying hard not to get into trouble but I I’ve got a war in my mind So I just ride Just ride
Dying young and playing hard That’s the way my father made his life and art Drink all day and we talk till dark That’s the way the road dogs do it - light ‘til dark
Don’t leave me now, don’t say goodbye Don’t turn around leave me high and dry
I hear the birds on the summer breeze, I drive fast I am alone at midnight Been trying hard not to get into trouble but I I’ve got a war in my mind So I just ride Just ride
I’m tired of feeling like I’m f*cking crazy I’m tired of driving ‘til I see stars in my eyes It’s all I’ve got to keep myself sane, baby So I just ride, I just ride
Hear the birds on the summer breeze, I drive fast I am alone at midnight Been trying hard not to get into trouble, but I,
Natten var fylld med ångest, mardrömmar och dålig sömn....
Funderade ett tag på att ta en lergigan och sova igenom dagen, men istället gick jag upp och sitter nu här, orkeslös, fortfarande under täcket i soffan med pyjamas och har inte gjort nått annat än att sitta här, men ändå, jag är uppe och vaken iaf...
Ute blåser det stormvindar och det är kallt, men jag funderar ändå på att försöka ta mig ut på en skogsprommenad, skulle behöva det. måste bara finna orken...
When I was younger The days all seemed to last So much longer But that was once upon a time
There was no one to remind us A shadow waits behind us To steal our breath away
In this moment We pretend we're all that matters We're endless Do you think this is forever?
Pretending, believing That we're safe here This moment is endless
You run from your shadow And wait here in the dark for tomorrow As the days turn into night When you're looking in the mirror You can't ignore your fear There's nothing on the other side
Här i min blogg handlar det en del om mitt liv/mående men även mycket om sådant som jag tycker om och som rör mina intressen.
Jag är en Estetisk/konstnärlig/bohemisk, snäll, omtänksam, känslig, djur/naturälskande, andlig, smågalen, pysslig, drömmare....
Välkommen!
Titta gärna in min andra blogg också: http://welcometotheasylum.blogg.se
Som handlar om mitt andliga intresse och annat inom det området.
Om mig
Hejsan!
Jag är en tjej vid namn Mia.
Från och bosatt i Falun.
Född 87.
--- Jag är och har vart sjukskriven för depression/ångest under en längre period.
I min vardag kämpar jag med sjukdomens upp och nedgångar.
Ångesten har i stort sett funnits med mig i hela mitt liv och resulterar bl.a i panikånget, depression och mycket kroppliga problem m.m.
Jag har också en form av social fobi och GAD(Generaliserat ångestsyndrom).---
---Här i min blogg handlar det en del om mitt liv/mående men även mycket om sådant som jag tycker om och som rör mina intressen.---
---Jag är en Estetisk/konstnärlig/bohemisk, snäll, omtänksam, känslig, djur/naturälskande, andlig, smågalen, pysslig, drömmare---
--Välkommen!--
--Titta gärna in min andra blogg också: http://welcometotheasylum.blogg.se
Som handlar om mitt andliga intresse och annat inom det området.---