Jobbiga dag!!!!!
Sitter med tårar i ögonen och skriver detta.
Det har rent ut sagt vart en fruktansvärt jobbig dag!
Det började med att jag vaknade efter en natt med konstiga och obehagliga drömmar, drömde om skada de människor som jag inte kunde rädda, ambulanser som aldrig kom till undsättning m.m.
Jag kände mig jättekonstig, den där känslan som aldrig bådar gott och sen slog ångesten till, panikångesten.
Overklighetskänsorna, pirrningarna ikroppen, svettningarna och så fuckade magen upp sig som vanligt, ville bara kräkas.
Jag kände att -Okej,nu dör jag!!!
Låt det inte vara en sån här period på gång igen. Snälla!!!!
Försökte fokusera tankarna på någonting annat, vilket typ är omöjligt för det enda hjärna gör är att signalera på hjälp så att hela kroppen säger ifrån.
På darrande ben tog jag iaf mig ut i mammas kök (jag sov där inatt för att vara hundvakt) och letade på en påse med lite ört te som kanske kunde få mig att lugna mig något.
I samma stund så kom mamma hem och berättade att hon fått tid kl 13:00 på Vettris (vetrinärkliniken på arken zoo) till Viggo som kissat Rostfärgat urin sen helgen och frågade om jag ville göra henne sällskap dit.
Jag talade om för henne att jag hade panikångestanfall och inte direkt kände för att ta mig ut nånstans, men samtidigt så kände jag att jag ville komma ut i friska luften plus att rastlösheten pockade på mig.
Så jag drack upp mitt te och försökte få i mig en smörgås, det kändes något bättre efter det.
Så vid 12:30 fick vi skjuts upp till Vettris och fick komma in på undersökning.
Vetrinären ställde frågor och lite sånt där allmänt som dom gör, viggo lämnade urinprov som i det här läget var rent blod nästan i stort sett och deras apparat kunde knappt läsa av det pga det.
Misstanken var först att han kanske hade stenar i urinblåsan så röntgen togs men visade ingenting sånt.
Sedan kom en sjuksyster in och tog blodprov och vi fick vänta en stund på provsvar.
Sen kom dom in en gång till och behövde ett till blodprov för dom var osäkra på hur hans blod koagilerade.
Plus att dom satt en kanyl på honom (här började vi ana oråd) och då upptäckte sjuksystern även att viggo hade vad som såg ut att vara blödningar i huden och även i tandköttet.
Vetrinären kom in igen tittade på detta och berättade att blodproverna visade att han bla har för lite röda blodkroppar, vilket i värsta fall kan leda till förblödning om ingen åtgärds sätts in fort.
Så vi blev remiterade till djursjukhuset snarast för inläggning av honom.
Stackars mamma bröt ihop lite och jag var mest i chock.
Vi fick lov att åka taxi därifrån till djursjukhuset och väl framme fick vi komma in på ett rum och fick information om vad som skulle hända därnäst. Inläggning med blodtransfusion och så vidare utredning.
Så vi fick lämna våran älskade pojke där och varken vi eller djursjukhuset vet ännu inte om han kommer bli bättre eller frisk
Jag är fortfarande i chock, känns så overkligt allting, plus att ångesten knappast blev bättre av detta.
Stackars Viggo, Stackars mamma!!!
Det enda posetiva i det hela är att Viggo hela tiden vart väldigt pigg, vilket vertinären också sa var ett bra tecken, då dom vanligtvis blir väldigt slöa och trötta vid blodbrist.
Så jag håller mina tummar och ber för att det ordnar sig med våran älskade underbaraste Viggo.
Låt honom få bli frisk och få komma hem igen!!
viggo <3
Kommentarer
Trackback
