Skrivarövning 1: Skriv om skuggor!
(Detta är min första skrivarövning, tänkte att jag skulle försöka publicera de flesta övningarna jag gör här på bloggen så att ni kan få tycka till och kommentera om ni vill.
För jag vill ju hemsk gärna höra vad ni tycker och tänker om det jag skriver.
Denna första övning är om att skriva fritt om skuggor, så här blev mitt resultat.)
ALLA HAR SKUGGOR BAKOM RYGGEN
Små och stora tonar dom upp sig på väggen framför mig, de växer fram som mörka demoner.
Vart jag än går så är dom där bakom min rygg, de är alltid där intill mig.
Tänder jag lyset så ser jag dom inte längre, men jag vet ändå att dom ligger där någonstans i närheten och lurar.
Jag känner mig förföljd ibland, jag är förföljd och jag kommer alltid att vara det på sett och vis..
Dom är en del av mig.
Ibland kan det kännas som att det svarta slukar och sväljer mig hel, men jag skymtar ändå ljuset långt borta.
Även om det så bara är en liten ljusprick så vet jag att det finns där och att jag kan nå det.
Det handlar helt enkelt om att finna ett sätt så att det Ljusa och det mörka väger lika.
Att hitta balansen.
Det är väl det livet till viss del går ut på antar jag, att lära sig av olika händelser och situationer och hitta lösningen på problemet.
Att ta lärdom av det som sker.
Det mesta här i livet återspeglas ju av både svart och vitt.
Alla har skuggor bakom ryggen.....
För jag vill ju hemsk gärna höra vad ni tycker och tänker om det jag skriver.
Denna första övning är om att skriva fritt om skuggor, så här blev mitt resultat.)
ALLA HAR SKUGGOR BAKOM RYGGEN
Små och stora tonar dom upp sig på väggen framför mig, de växer fram som mörka demoner.
Vart jag än går så är dom där bakom min rygg, de är alltid där intill mig.
Tänder jag lyset så ser jag dom inte längre, men jag vet ändå att dom ligger där någonstans i närheten och lurar.
Jag känner mig förföljd ibland, jag är förföljd och jag kommer alltid att vara det på sett och vis..
Dom är en del av mig.
Ibland kan det kännas som att det svarta slukar och sväljer mig hel, men jag skymtar ändå ljuset långt borta.
Även om det så bara är en liten ljusprick så vet jag att det finns där och att jag kan nå det.
Det handlar helt enkelt om att finna ett sätt så att det Ljusa och det mörka väger lika.
Att hitta balansen.
Det är väl det livet till viss del går ut på antar jag, att lära sig av olika händelser och situationer och hitta lösningen på problemet.
Att ta lärdom av det som sker.
Det mesta här i livet återspeglas ju av både svart och vitt.
Alla har skuggor bakom ryggen.....
Kommentarer
Amanda
Ja tavlorna är underbara. Det har super fina, nya motiv nu såg jag. :)
Sen kan jag inte så mycket om texter eller så, men jag tycker det du skrev var jätte bra. Det är inte alla som kan sätta sig ner och skriva så. Men det verkar som du kan det...coolt!
Trackback
