Oroliga nätter när du inte är här..
Sist jag drömde så , visste jag att det inte bara var en dröm utan verklighet, som en slags förnimmelse.
Då förlorade jag nästan den finaste jag har, mitt själsljus, min skatt.
Jag vill inte drömma sånt igen!
Men den här gången tror jag och hoppas att det bara är oron och ängslan som spelar mig ett spratt.
Men jag är rädd ändå, för om det händer en gång så är det ju inte omöjligt att det händer igen..
Fast ett vet jag då iaf, att om man är så nära en människa att man kan höra dens rop på hjälp, fast den är någon annanstans och att man kan veta vad den personen känner och tänker på bara av att titta på den.
Då är man bundna till varandra på ett sett som andra kanske inte kan förstå. På högsta nivån!
Då är det kanske inte så konstigt att man känner på sig saker ändå, även om det ibland är skrämmande...
Att hitta hem i en annan människa på det sett som jag har, det är obeskrivbart och det vill jag behålla för alltid!
Vilken tur för mig att jag inte känner så. Verkar vara påfrestande för sinnet. Fast å andra sidan känner jag mig... eh...kanske inte smart att pränta ner här smirk
Kan ju tona ner det till fruktansvärt ensam i stort sett varje dag. Ja det blir bra =)
Men förutom den drömmen eller vad det var, hoppas jag att du haft en bra jul =)hugs //J. Trades