Jag är ett vrak.
Orkar inte skriva så mycket, glömmer bort saker och ting i detta tillstånd som jag är i och orkar inte tänka snart...
Känns som att hjärtat håller på att ge upp varenda dag för det värker och krånglar, i snart 2 och en halv vecka har det hållt på konstant nu, har knappt fått någon sömn för jag vaknar av värken och pga ångest typ varannan timme och det känns som om kroppen inte vill mer, men jag vill!!!!
Glömmer som sagt en massa saker, dagar och datum m.m går in i varandra...
Hjärnan är som bortdomnad...
Jag är så rädd för att jag ska dö, försvinna.
Att detta är något farligt och det hjälper inte att folk säger att det inte är det för för mig känns det att det är nått som är galet fast jag intalar mig gång på gång att det inte är det.
Jag vet egentligen inte vad jag ska säga, jag hatar att älta, men jag måste få skria av mig och ni behöver inte läsa detta om ni inte vill!!
Och framför allt så behöver ni inte tycka synd om mig, men ni får gärna sända "ljus" och bra tankar till mig för det behöver jag.
Jag skriver detta för min egen skull...

Nu måste jag dra, orkar inte fokusera mer...
När man mår dåligt, så här sjukt dåligt, det är då man verkligen inser hur mycket de små sakerna i livet  betyder. Så otroligt mycket!