Jag saknar dig
Världens bästaste farfar!
Du har vart borta länge nu, men jag tänker fortfarande att du bara är ute och reser eller något och att du kommer tillbaka snart.
Jag känner av din närvaro ibland, som om du skulle finnas där vid min sida, och vet du,
det tror jag att du gör också.
Älskar dig min fina farfar <3
Jag Blir Så Jävla Förbannad!
Min mamma berättade detta för mig härom dagen, jag blev så jävla förbannad så jag kokar när jag tänker på det.
Det hände alledes i närheten av där vi bor, det har egentligen inte med saken att göra för det är lika jävla fruktansvärt vart den än händer när man utsätter ett djur för något sådant här.
Ska man ens våga ha sin egen katt ute när man vet att sånt här händer i ens närhet?
Fy fan, alltså om jag blev ögonvittne till något sådant, jag skulle klösa ögonen ur monstret/monstren!!!!
Katten Molly skjuten - förlorade ögat
Källa>>DT.se<<
FALUN
Det var Molly från Övre Haraldsbo som i förra veckan blev så illa skjuten i vänster öga att det måste opereras bort.
Hon har nu lämnat Falu Djursjukhus och är hemma som konvalescent med en förtvivlad familj som vårdar henne.
Polisen rubricerar illdådet som djurplågeri, vilket kan ge fängelse i upp till två år.
-Tack och lov att barnen och jag var hemma, när Molly kom inrusande genom altandörren vid halvniotiden i onsdags kväll, säger matte Helena Nyberg.
Väl inne flydde hon under en säng och "vrålade" så att Helena förstod att något var fel. När hon väl fick fram Molly upptäckte hon det blodiga ögat och kulan som satt kvar.
Det blev ilfärd till Falu Djursjukhus, som hade jouröppet och direkt kunde ta hand om Molly. Men blödningen i ögat var så smärtsam för katten att ögat måste opereras bort och ögonlocken sys ihop.
Molly är ett år gammal och bor med sin bror Pepsi hos familjen Helena Nyberg och Micael Höglund i Övre Haraldsbo. Katterna är barnen Simons och Filippas ögonstenar, och både de och deras kompisar är väldigt upprörda över det som hänt.
- Vi är jätterädda att det ska hända igen om Molly blir frisk och kan börja gå ut. Och en av pojkarna i skolan tyckte det var så hemskt att han inte kunde äta den dagen, berättar lillmatte Filippa.
Det finns flera barnfamiljer och familjer med katt i grannskapet, och alla är skakade av att någon skjutit med luftvapen mitt inne i villaområdet. Dessutom skjutit en katt som är kastrerad, öronmärkt, bär halsband och alltid hålls inne om nätterna.
- Vad man än tycker får man ju aldrig ge sig på ett försvarslöst djur utan ska förstås kontakta ägaren om det uppstår problem, säger Helena.
Än så länge går Molly hemma med tratt om halsen, som konvalescent efter sjukhusvistelse och operation. På måndag ska hon få ta bort stygnen, och förhoppningsvis kunna börja gå ut igen, om familjen törs släppa ut henne.
- Det är redan nu med hjärtat i halsgropen, som jag släpper ut Pepsi nu efter det som har hänt. Och jag vet inte hur vi ska våga släppa ut Molly, fast vi bor i villa och har egen gård, säger Helena.
Påskjutningen är polisanmäld och rubriceras i anmälan som djurplågeri. Det finns i dagsläget ingen misstänkt för att ha avlossat skottet.
Men både familjen och polisen hoppas att boende i området, som eventuellt hört eller sett något misstänkt på kvällen onsdag förra veckan ska höra av sig.
- Det är lite därför vi går ut med det här, då många med oss mår dåligt av att någon eller några går omkring och skjuter med luftvapen i området, slutar Helena och kramar om Molly, som är på bättringsvägen men enögd resten av livet.
Fakta: Åldergränsen är 18 år
För luftvapen kräver lagen att användaren är över 18 år.
För yngre åldrar krävs att användandet sker under vuxens uppseende.
Fakta: Kan ge fängelsestraff
Djurplågeri anmäls inte helt sällan till polisen, men leder utan vittnen oftast ingen vart.
Under augusti månad har fem anmälningar om djurplågeri inkommit till polisen i Dalarna.
Straffsatsen för djurplågeri spänner från böter upp till två års fängelse.
Publicerad: 2010-09-03 06:40
PIA PERSSON
[email protected]
Nothing More To Say...
In a courtyard
Used to sing as loud as she could
Locked away here
She's been quiet, lovely and good
But no one listens now
She lost her voice
She had no choice
If you sing loud and clear
Someone passing by will surely hear you
No you can't be afraid
If you ever want somebody near you
If you sing loud and clear
Someone passing by will surely hear you
No you can't be afraid
Tore the curtain
Put her hand outside of the frame
Let her hair down
Sat all day and nobody came
But when the sun went down
The stars came out
She heard them shout
If you sing loud and clear
Someone passing by will surely hear you
No you can't be afraid
If you ever want somebody near you
If you sing loud and clear
Someone passing by will surely hear you
No you can't be afraid
Used to sing as loud as she could
Locked away here
She's been quiet, lovely and good
But no one listens now
She lost her voice
She had no choice
If you sing loud and clear
Someone passing by will surely hear you
No you can't be afraid
If you ever want somebody near you
If you sing loud and clear
Someone passing by will surely hear you
No you can't be afraid
Tore the curtain
Put her hand outside of the frame
Let her hair down
Sat all day and nobody came
But when the sun went down
The stars came out
She heard them shout
If you sing loud and clear
Someone passing by will surely hear you
No you can't be afraid
If you ever want somebody near you
If you sing loud and clear
Someone passing by will surely hear you
No you can't be afraid
-Cameron Duncan-
För något år sen i svängarna när sagan om ringen filmerna nyligen släpptes på dvd, så köpte jag så småning om alla filmerna i specialutgåva (förlängda versionerna) .
De innehåller förutom filmerna även en massa bonusmaterial.
En dag när jag ännu en gång satt och knappade mig igenom kapitlerna med detta bonusmaterial så fick jag syn på en grej som jag inte hade lagt märke till förut.
Någonting som hette "DFK6498" och nyfiken på vad det kunde vara så tyckte jag genast på play.
Det jag fick se berörde mig något så otroligt djupt, ända in i själen.
Det visade sig vara en kortfilm gjord av en kille vid namn Cameron Duncan och sen även en hel dokumentär gjord av filmteamet bakom ringen filmerna som handlar om honom.
(nu undrar ni väl vad det här har med sagan om ringen filmerna att göra och varför detta finns med på extra materialet.
De innehåller förutom filmerna även en massa bonusmaterial.
En dag när jag ännu en gång satt och knappade mig igenom kapitlerna med detta bonusmaterial så fick jag syn på en grej som jag inte hade lagt märke till förut.
Någonting som hette "DFK6498" och nyfiken på vad det kunde vara så tyckte jag genast på play.
Det jag fick se berörde mig något så otroligt djupt, ända in i själen.
Det visade sig vara en kortfilm gjord av en kille vid namn Cameron Duncan och sen även en hel dokumentär gjord av filmteamet bakom ringen filmerna som handlar om honom.
(nu undrar ni väl vad det här har med sagan om ringen filmerna att göra och varför detta finns med på extra materialet.
Men lugn bara lugn jag kommer till det, en sak i taget.)
Cameron Duncan föddes i April 1986 på Nya Zeland.
Redan i tidig ålder var hans stora passion softball och filmproduktion.
Han brukade spela in "hemma gjorda" filmer med sina vänner i parker och i skogen och han drömde om att bli en profisonell softball spelare.
Han var en stor talang inom båda två.
När han gick i mellanstadiet så vann han skolans förstapris i en kampanj mot rökning, då eleverna fick skapa en egen film som representerade det hela.
Cameron blev även allt duktigare inom softball denna tid, medans åren gick.
Den 15 februari 2002 när Cameron var 16 år upptäcktes en knöl i hans ena knä som sedan diagnoserades till osteosarcoma (tumör inne i benstrukturen) och alla hans drömmar om att bli softballproffs rasades.
Men mot läkarnas råd så spelade han ändå en sista finalmatch dagen därpå, innan han skulle börja sin behandling mot cancern som skulle komma att få honom spendera stora delar av tiden i rullstol.
Kemoterapin mot cancern som han blev behandlad med var mycket smärtsam och tog på krafterna.
Men under perioden med behandlingen så gjorde han just denna kortfilm "DFK6498" som beskriver hans sett att se på det hela...
Den 15 februari 2002 när Cameron var 16 år upptäcktes en knöl i hans ena knä som sedan diagnoserades till osteosarcoma (tumör inne i benstrukturen) och alla hans drömmar om att bli softballproffs rasades.
Men mot läkarnas råd så spelade han ändå en sista finalmatch dagen därpå, innan han skulle börja sin behandling mot cancern som skulle komma att få honom spendera stora delar av tiden i rullstol.
Kemoterapin mot cancern som han blev behandlad med var mycket smärtsam och tog på krafterna.
Men under perioden med behandlingen så gjorde han just denna kortfilm "DFK6498" som beskriver hans sett att se på det hela...
Filmen är så berörande och han delar med sig av så kloka ord i den att jag blev och fortfarande blir rörd till tårar...
Kolla in den här nedanför:
Kolla in den här nedanför:
(tyvärr så finns det inga undertexter på denna, men kan man engelska så förstår man väl det mesta)
Jag har hur som helst skrivt med allting som sägs i den, här nedanför filmklippet, så kan ni läsa det efteråt om ni inte hör vad han säger eller om ni förstår bättre av att läsa engelska.
Freedom, is taking so mutch for guaranteed
You don´t appreciate the small things you have
My number is DFK6498, a number that is printed all over my records as begining of my life here on this weary earth, Sentence to unprison me.
I didn´t kill anybody, i didn´t peform a crime, hell i never eaven drank a drop of licor nor smoked a cigarette, never looked twice at drugs.
Im what you call a 100% stright shooter, but im in here.
This hell hall, my personal fall, prison.
All beacuse of this, this thing, this demon i most care four and nurture. For this is why im here.
Its amazing how something so simple can destroy so mutch.
The meals here are horrible, everybody says it.
Its amazing how mutch a humanbeing will enjoy just to survive.
Its always the same here, always!
I have a tenentse to feal sorry for my self, being constantly reminding of the others that joins me here, these people.
There young, they to have comitted no crime, for everyone here is innocence
I go trow the day and our day rutin, the headguard is so punctual.
He comes in on every morning, binds me to my room.
Its a punishment i most face, its a part of my sentence.
Its like kryptonine to superman, i hate it!
The only thing i have to go by is that its all for my own good.
I suppose it´s my fault im in here.
For years i have spent time with fate, maybe fate has choosen to toy with me.
In witch case, fate has served this purpose well.
I was so free, the world my playground, this soil arena.
Fate has pushed me so far its to see my life tider on a itch foot building
But i would never jump, i live for my parents the people i love, for when i die its not me who be affected.
It´s the ones i leave behind.
This is probably the only god damed prison who leaves their doors unlocked, its a torture that each one have to face.
But i dare not leave, not eaven for freedom.
The worse part about being in here its how time ticks by serenely so slowly.
Being caged dosen´t mean time stops for we all live our lifes by the clock and so to, do i live mine.
But mutch slower.
Seconds feels like minutes, minutes like houres, houres like days and days like months.
Its like chasing a rainbow and no result, you just chase it.
I find the best way to past the time, its to sleep.
Cause when i sleep i dream, and when i dream i can rise abouve the walls of the prison.
I dream of waking up among lillys and getting that feeling in my body that only comes when you by your self.
A dream of the simple things that possess so mutch beauty for eaven the most unfortunate man.
I dream of listening to the whispering of my breathing, paying attention to the function more so then any rutine moment.
I dream seeing things so beautiful that it hurts to watch them, freedom is take so mutch for guranteed when you don´t appreciate the small things you have...
You know, the hardest part about dreaming is having to wake up
Cause when i awake, im still here.....
--------------------------------------------------------------------------
Genom denna kortfilm ("DFK6498") så blev Cameron lokalt känd via tv på Nya Zeland och medans filminspelningarna av sagan om ringen filmerna tog plats där så fick Peter Jacksson (regissören) höra talas om Cameron och tittade igenom det han gjort och bjöd sedan in honom.
För filmteamet höll samtidigt på med en filmkampanj om organdonation som peter jacksson tyckte att Cameron skulle passa att hjälpa till med .
Under deras arbete tillsammans fattade peter Jacksson ett oerhört tyckte för Cameron, som påminde honom mycket om sig själv som ung när han precis hade börjat ägna sig åt film.
Cameron fick även medverka under scentagningar av Sagan om ringen och peter lärlde honom myckett.
Under deras arbete tillsammans fattade peter Jacksson ett oerhört tyckte för Cameron, som påminde honom mycket om sig själv som ung när han precis hade börjat ägna sig åt film.
Cameron fick även medverka under scentagningar av Sagan om ringen och peter lärlde honom myckett.
Det var meningen att Cameron skulle få en liten gästroll i en av filmerna men under deras arbete tillsammans försämrades hans tillstånd rejält och han fick veta att han inte hade så långt kvar att leva.
Men han slutförde sitt jobb med donations filmen och under denna period besämde han sig även för att göra en till kortfilm (hans sista) som speglar hans syn på sin sjukdom och kärleken till softball.
Men han slutförde sitt jobb med donations filmen och under denna period besämde han sig även för att göra en till kortfilm (hans sista) som speglar hans syn på sin sjukdom och kärleken till softball.
"Strikezone"är namnet på den och du kan även se den här nedanför:
Strax efter inspelningsslutet av strikezone så orkade inte Camerons kropp mera.
Han somnade in på sjukhus den 12:e November 2003 och han begravdes senare på en kulle med utsikt över en park, just precis så som begravningsscenen i strikezone..
Peter Jacksson medverkade på begravningen...
Peter Jackssons fru Fran walsh blev så inspirerad av att få lära känna Cameron Duncan och ta del av hans historia att hon skapade och skrev den oscarsvinnande slutsången "Into the west", som spelas i den tredje och sista sagan om ringen filmen (konungens återkomst) till camerons minne.
Så, texten handlar inte bara om Frodo som man kanske kan tro, utan mest om Duncan.
Into the west presenterades och spelades för första gången på hans begravning.
Han somnade in på sjukhus den 12:e November 2003 och han begravdes senare på en kulle med utsikt över en park, just precis så som begravningsscenen i strikezone..
Peter Jacksson medverkade på begravningen...
Peter Jackssons fru Fran walsh blev så inspirerad av att få lära känna Cameron Duncan och ta del av hans historia att hon skapade och skrev den oscarsvinnande slutsången "Into the west", som spelas i den tredje och sista sagan om ringen filmen (konungens återkomst) till camerons minne.
Så, texten handlar inte bara om Frodo som man kanske kan tro, utan mest om Duncan.
Into the west presenterades och spelades för första gången på hans begravning.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Om du äger den förlängda versionen av konungens återkomst och själv vill se dokumentären om Cameron, så finns den på den fjärde och sista dvd skivan i boxen och heter:
"Cameron Duncan: The Inspiration for 'Into the West'
Ladda upp med näsdukar, titta och bli berörd!
