Jag orkar inte säga så mycket för tillfället...
Men det händer en hel del nu....
Känslomässiga saker som suger musten ur mig.
Tankarna snurrar värre än någonsin.
Men jag tänker inte gå in på några detaljer om varför...
Mår iaf riktigt dåligt...
Min hjärna är överbelastad och det känns som den ska explodera!!!!
Men nu är ju detta faktist verklighet och hjärnor gör ju inte sånt av dåligt mående, utan dom reagerar med förrvirring, overklighetskänslor, mineststörningar och ångest när det blir för mycket för dom.
Så någonstans mitt ibland allt det befinner jag mig nu.
Och som om inte det var nog så har problemen med "hjärt-värken" och den otroliga orkeslösheten/tröttheten + det andra återkommit igen och blitt värre...
Jag sover och sover men är ändå trött och ibland kan jag inte ens sova iaf pga ångesten och paniken som river min kropp itur.
Jag VILL vara här och nu och jag SKA få må bättre med mig själv tids nog.

Detta är lite som att stirra sin största fiende i ansiktet!
Jag upplever alla mina, eller iaf många av mina rädslor i det här.
Och jag är livrädd, men jag gör det ändå! 

Jag orkar inte skriva nått mer om detta nu och riskera att  bli "för privat" i mitt snack, så det får räcka för tillfället.

Behövde bara plocka ur mig lite och få skriva av mig....