Hej kära vänner och läsare!

Det har hänt en hel del grejer under den tiden som jag har haft en "paus" från mitt bloggande...

Bland annat så har det äntligen börjat bli vår ute, har vart sol ute konstant i flera dagar, och jag har mått så bra.
Känt mig så glad och uppåt, det har jag fan inte gjort på över ett år, sen denna skiten med ångesten och depressionen tog över på allvar...
Jag tror att det är vårvädret och solen som leker med mig, men hoppas för allt i världen att det håller i sig och jag njuter av varje minut.

Några dagar förra veckan spenserade jag hemma hos mamma och sov över där, för hon har ramlat och gjort illa benet, så hon behövde lite hjälp o så och då ställde jag självklart upp.
Vi var till akuten på Fredagen och hon fick röntga (eller hur det stavas) benet , men det visade inga frakturer.
Det blev utskrivna värktabletter och vila, så nu är hon sjukskriven tills på Torsdag till att börja med...

Men hur som helst så sov jag juh som sagt över där hos henne i 3 dagar och det kändes lite som ett steg framåt för mig, för jag har förknippat hennes lägenhet med ångest, det dåliga måendet och riktigt känt obehag av att vara där pga det (jag bodde hos henne när skiten bröt ut och när jag led som mest, dödsångest m.m) och det har etsatt sig fast i psyket på något vis att det var där det hände och att jag har påmints om det varje gång jag vart där...
Men jag bestämde mig helt enkelt för att trotsa det och sova över för att bevisa för mig själv att samma sak inte skulle hända.
Och det fungerade, så nu tror jag att det kommer kännas lite lättare att gå dit och hälsa på och vistas där.

Sen förra Torsdagen, eller Onsdag var det nog så blev jag utskälld av en grinkärring till granne.
Eller för det första så fick jag samtal från Kopparstaden och även länstyrelsen att en granne hade ringt och klaga på att en hund stod och skällde i min lägenhet (jag har sett efter mammas hund när hon har vart dålig i benet) Sen när jag kom hem till min lägenhet så låg det 3 klagobrev i brevinkastet om samma sak, anonyma dvs underskrivna utan namn (och jag kan nästan lova att dom kommer från en o samma person)...
Och precis efter att jag läst dom så ringer det på dörren och där står en helt upprörd tant som jag aldrig sett förut och bara skäller ut mig upp o ner och börjar anklaga mig för det ena och det andra angånde Viggo (hunden)
Jag informera henne om att jag inte har vetat att han har stått och skällt (för hur ska jag veta det när jag inte är hemma) och även att det inte är min hund, utan att jag bara ser efter honom för att mamma har gjort illa benet.
Men hon bara fortsätter anklaga mig för att inte gå ut med honom och lämna honom ensam så länge och bla bla bla...
Jag tycker som så, att det är jättebra att människor bryr sig om att ringa till "myndigheter" eller vad man nu ska säga och informera om sådant här (för det skulle ju lika gärna ha kunnat vara nån som inte tog hand om sin hund eller vad man ska säga) men det jag tycker så jävla illa om är när någon som ska föreställa en vuxen människa måste slänga in anonyma lappar i brevlådan och sedan komma och skälla ut en på det dära viset...
Och det sa jag också till henne, att det hade vart mycket smidig