En rastlös Mia rapporterar om hemskheterna från insidan av sitt hem, sin borg...
Eller ja en 1:a i yttre Hälsinggården, Falun.

Dag 7 eller 8 (jag har inte så stor koll längre)

Hostan ligger tät i luften och min hesa förkylningsröst ekar i tomma intet när jag yppar att säga något, endast till mig själv då jag förutom katten och några växter inte har någon annan att samtala med.
Jag har suttit "instängd" i flera dagar nu med denna hemska förkylning.
Inte tagit ett steg utanför dörren (med nått undantag)
Det är massa minusgrader över 20 sträcket ute, så jag vågar mig inte ut då ögonen rinner/svider och jag hostar ännu mera av blotta tanken.
Jag är så rastlös samtidigt som jag är massa orkeslös.
Jag har hostat så jag fått träningsvärk i magen, sprutat sönder näsan med nässpray och druckit nästan en halv flaska hostmedecin (inte på en gång)
Men idag är den första  dagen jag har börjat känna hopp.
Håller tummarna för att denna nedrans sjuka håller på att dra sig tebax.
Lukt/smak sinnet har sakta men säkert komit åter också så jag hoppas pga det att jag kan få lite mera matlust nu.
Nu ska jag fortsätta ta det lugnt med lite tv-tittande och en kopp te..

Over and out, from a restless and sick child!