Fairies
Jag vandrade i skogen med solen i min rygg, hösten kyliga vindar drog igenom trädkronorna medans fåglarna sjöng, där någonstans i bakgrunden..
Annars var allt tyst och lugnt, vackert som en saga.
Jag dansade mellan träden med lätta steg ner mot vattnet.
Såg ut över den silverglimmande sjön, där dimman börjat lagt sig.
Jag blundade och hörde svagt det välbekanta ljudet, små fladdrande vingar i vinden.
När jag öppnade mina ögon, så fanns dom bara där, runt omkring mig.
Skimmrande små nätta figurer, med tindrande ögon och lekfulla leenden.
Upprymd av lycka sträckte jag ut min hand, 3 av dom vackarste väsena slog sig ner på mina fingrar.
En var gul, en var röd, men den mest minnesvärda var blå och så otroligt fager.
Hon log mot mig och ingav ett lugn, jag bara visste att hon alltid funnits hos mig, som en skyddsängel.
Orden flödade telepatiskt mellan oss. Hennes röst var ljuv och klingade som vinden.
Det kändes som att jag befann mig där i en evighet, men det var bara ett ögonblick..
Hon sa att jag kommer träffa dom igen och att även om jag inte alltid ser henne så kommer hon vara där, vakande över min axel...
Sedan bad hon mig blunda och lyssna till naturen.
Det blev tyst, solen gick ner, jag somnade...
När jag vaknade så låg jag i Nickes säng med morgonljuset i mina ögon.
En dröm givetvis, en väldigt verklig dröm. Men jag är nästan säker på att jag kunde höra små fladdrande ljud hela dagen efter det =)
Kommentarer
Trackback
