Jag sitter här och måste bara få skriva av mig lite...
Vaknade med ångest nyss och visste ingenting, helt förrvirrad..
Jag har drömt så obehagligt och intensivt, riktiga ångest drömmar igen, de gick långt in i sinnet denna gången...
Som en djupdykning i min minnesbank bland mina rädslor och sådant som jag tycker är obehagligt...
Kanske saker från långt tillbax även var där en gnutta och tittade in, sådant som jag inte drömt om förut och inte riktigt förstår men ändå känner obehag inför...
Jag är så rädd att jag ska få en ångest attack just nu...
Det värker sådär i bröstet och ut i armen på mig igen också och det gör mig inte något mer lugn kan jag ju säga...
Jag är rädd för att overklighetskänslorna ska komma, att verkligheten bara försvinner...


Men jag ska försöka samla mig lite nu med en kopp varmt, lugnande te och intala mig själv att det inte är någon fara.
Jag är här, jag är nu.
Tänk att man kan bli rädd för sig själv på det här viset, rädd för sina känslor, tankar och handlingar..
Jag intalar mig att jag är trygg, tänker på sådant som är bra..
Jag har en varm Pixiie som ligger brevid mig och försöker trösta tror jag ^^
Hon är klok, min lila ängel.
Jag önskar att jag var liten igen just i sånna här situationer, då man var trygg och ovetandes om allt elände, då man levde och tog dagarna precis som dom kom, då man fick ligga i mammas varma knä medans hon läste en saga för en och man kännde sig tryggast i världen...